Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

rss Språkinstitutet bloggar

Här bloggar vi om stora och små språkliga frågor och fenomen som vi stöter på i vårt arbete eller i vardagen. Vi som skriver är språkvårdare och dialektologer med olika språkliga intressen och arbetsuppgifter.
8.1.2018

Svinaktigt

Bianca Holmberg

Det kan inte vara lätt att vara svin. De stackars oskyldiga djuren får beteckna all slags motbjudande, snuskig och moraliskt förkastlig verksamhet som vi människor kan tänkas syssla med.

svin_pixabay_webb
När människor associeras med svin betyder det sällan något positivt. Foto: Pixabay
Det är tänkbart att man under sitt liv stöter på personer man gärna skulle beskriva som snuskiga i fysiskt eller moraliskt avseende, motbjudande och tarvliga. Dessa personer kan då enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) rätt och slätt kallas för svin. Om man inte tycker att det räcker finns det ett antal andra, om möjligt ännu mindre smickrande, möjligheter att välja bland. SAOB ger till exempel sammansättningarna svinhund, svinhuvud, svinpäls, svinmage och svinrumpa. Utmärkande för dessa individer kan till exempel vara att de far med svinakärran på grund av sin svinlusta. Att fara med svinakärran betyder enligt SAOB att föra ett snuskigt eller lastbart liv, och svinlusta definieras som ”djurisk lusta”. Troligen gillar de också att briljera med svinpussar, det vill säga grova, svinaktiga skämt och upptåg, utmärkande för (mänskliga) svin.

Svinfulla fyllesvin med svinögon

Det är inte bara den mänskliga karaktären som kan beskrivas i svinliknelser. Förr i tiden kunde det till exempel hända att någon stackare oskyldigt tvingades bära svinhuvudet för andra människors svinaktiga handlingar. (I dag får de för det mesta bära hundhuvudet.) Den som tvingas stiga upp klockan 5.30 en vintermorgon då termometern visar –25 och snön yr utanför fönstret kan gott tänkas muttra något om svinkallt svinväder i svinottan. Överdrivet supande i ostädade hem kan i sin tur ge upphov till anklagelser om svinfulla fyllesvin i svinhus eller svinstior. Helt enkelt rena rama svinlevernet eller, om man så vill, svineriet. Och den som har begåvats med ”små, djupt sittande (i fett inbäddade) ögon” eller ”stora, breda, tunna nedhängande öron” kan på ett kortare och mer smidigt sätt kalla sina kroppsdelar för svinögon och svinöron (enligt SAOB förekommer svinöron dock bara hos hästar).

Visserligen kan svin- också betyda något positivt. Om den finskspråkiga vill säga att något är riktigt bra kan hen utbrista ”sikahyvä” (svinbra, jättebra). Men å andra sidan kan hen likaväl fräsa ”sikahuono” (svindålig, jättedålig) och använda sika- som ett förstärkningsord för att få det dåliga att verka ännu sämre. På svenska kan man vara svinfager, det vill säga alldeles fantastiskt vacker, och den som vinner sju miljoner på lotto har svintur. Slutligen kan man konstatera att svinrygg faktiskt är en ganska snygg frisyr. Men av någon orsak känns det som en klen tröst för svinen.

Svin i SAOB


Tillbaka till rubrikerna | 0 kommentarer | Kommentera

Inga kommentarer