Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

rss Språkinstitutet bloggar

Här bloggar vi om stora och små språkliga frågor och fenomen som vi stöter på i vårt arbete eller i vardagen. Vi som skriver är språkvårdare och dialektologer med olika språkliga intressen och arbetsuppgifter.
27.10.2016

Märkvärdiga ord och språkliga missfoster

Bianca Holmberg

Det här är den första torsdagen sedan januari som vi inte nypublicerar några Thorsspalter, eftersom vi publicerade de sista för en vecka sedan. Därför passar jag på att reflektera kring spalterna här på bloggen i stället.

Ibland sticker en och annan av Carl-Eric Thors formuleringar ut för att de är så oväntade, rakt på sak eller roligt uttryckta. Ofta speglar de också något av den tidens uppfattningar om olika saker. Rubriken för det här inlägget kommer sig till exempel av Thors kommentarer till ord på -tek, som klippotek (frisersalong), urotek (uraffär) och ljudotek (samling av inspelningar).  Han behandlar sådana ord ganska utförligt i en av sina spalter och skriver då att de ”framstår … som märkvärdiga ord eller rentav som språkliga missfoster”.

Det kan också vara ganska intressant att läsa de frågor han har fått när han citerar sina frågeställare ordagrant. En frågeställare skriver till exempel 1973: ”I etermedia hör man allt oftare uttal med långdragna vokalljud, som åtminstone i mina öron låter obildat, ex. demokraatisk, arbeeta etc. i oändlighet. Varför?” Thors tror att tendensen i medierna kan vara ett modeuttal, och dömer ut det som ”utan tvivel förkastligt”. Det här kan jämföras med de formuleringar som förekommer i Språkinstitutets rekommendationer i dag – jag har svårt att tro att ordet förkastligt skulle förekomma i språkråden vi ger. Det var helt enkelt andra tider på 1970-talet.

En liknande fråga som den ovan behandlades i spalterna 1979: helsingforsarnas tendens att förlänga konsonanten i ord som veta, skrika och ropa och österbottningarnas tendens att uttala orden med påfallande lång vokal. Om detta skriver Thors: ”Uttalsskillnaden i fråga är känd för många. Det händer, att helsingforsare ogillar det österbottniska uttalet och att det sydfinländska uttalet anses direkt felaktigt i Österbotten. … men det är bäst att ’leva och låta leva’.”

Helt enligt Thors råd verkar både de förlängda konsonanterna och de långa vokalerna fortsättningsvis leva i högönsklig välmåga. Men det är en annan historia.


Tillbaka till rubrikerna | 3 kommentarer | Kommentera

27.10.2016 9.58
Läsare
Leva och låta leva
Tack för intressant text. Leva och låta leva är nog en bra devis, särskilt när det gäller uttal. (Uttrycket "leva och låta leva" hade säkert aktualiserats av Bond-filmen Live and let die från 1973, förresten.)
28.10.2016 3.12
Gamyl
Leva och låta Lasse leva
Leva och låta leva är ett allmänt uttryck från hundra eller flera år bakåt, och finns både på tyska "Leben und leben lassen", som en god vän brukade travestera så som i rubriken, och på engelska, "live and let live", som ju Ian Fleming vred till som titel till sin Bondbok.
De släpiga vokalerna finns nog i Nyland också, kanske ännu mer i Väst- än i Öst, men framför allt i tiden bland allmogen i Helsingfors, som ju mestadels rekryterades på landsorten omkring. Sedan åttiotelt kanske, har de också varit mer regel än undantag också i radion. Kanske de utdragna konsonanterna som förekom förr, (Birgitta Ulfsson är mycket bra på att härma dem) var ett sätt för "bättre folk" att markera avstånd till allmogen. Det går så lätt mode i vissa uttal, som sedan smittar av sig. Uttal förändras också med tiden. Jag går just nu och retar mig på det nya sje-ljudet i Sverige, som gått från ett tjockt ljud med stort utrymme i munnen, till att uttalas långt bak i halsen, på Holländskt vis som ett H med mycket skorpsmulor. Man hör det tydligt om man lyssnar till Ove Thörnqvists "Dagny" från tidigt sextiotal och jämför med en nästan likadan cover från nångång kring millennieskiftet, på frasen "Hör hur mitt hjärta sjunger trall-dill-dill" från Oves tjocka "Schunger" till det nya "Ĥcunger". Det #%&$ smittar dessutom, till min fasa.
28.10.2016 7.02
Bianca Holmberg
Tack!
Tack för de intressanta synpunkterna! Kanske hade Bond med det aktuella uttrycket i spalten att göra.