Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

På tal om språk

14.2.2017

Sovel

”Vad har vi till sovel i dag?” eller ”Finns det något sovel till brödet?” var frågor som kunde höras före middagen eller vid frukostbordet runtom i södra Finland för några decennier sedan.

Numera tycks ordet sovel vara okänt bland yngre språkbrukare. Vad betyder ordet sovel? Vad har det för ursprung och utbredning?

Tar vi ordboken till hjälp finner vi sovel också i nyare svenska ordböcker som Svensk ordbok eller SAOL och får veta att det är ”mat som äts med bröd eller potatis t.ex. pålägg, kött el. fisk”. Det är ett gemensamt germanskt arvord som redan fanns i fornsvenskan med formvarianterna sofl, suffl. Grundbetydelsen är troligen ’mjölkmat’, och sovel är besläktat med bl.a. supa och soppa.

I de svenska dialekterna är ordet sovel välbelagt. Uttalet kan variera, men genus förefaller att vara stabilt; sovlet i bestämd form neutrum möter oss ofta i dialektarkiven. I arkivet för Ordbok över Finlands svenska folkmål finns uttalsformerna såvel, såväl, sååväl, såvvel och i bestämd form såvli, sååvli, såvvle eller såole. Går vi över till dialekterna i Sverige uppträder en rik uttalsflora med former som bl.a.: såvvel, sååvel, suggel, söggul, sujel, söiel, sugl, sauvel, sååjel och suul, vilket framgår av en kontroll i arkivet för Ordbok över Sveriges dialekter i Uppsala.

Hur kan det komma sig att ett ord som sovel håller på att försvinna ur vårt språkbruk? Troligen beror det på att matvanorna och tillgången på mat i dagens nordiska välfärdssamhälle markant skiljer sig från den vardag våra förfäder levde i. Då var det inte ovanligt att det rådde brist på mat. Man fick vara glad om man hade gröt, bröd eller potatis på bordet. Sovlet var ett dyrbart tillägg som man inte skulle slösa med, därför behövdes ett särskilt ord för detta lilla extra: sovel.


Tillbaka till rubrikerna