Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

På tal om språk

26.5.2017

Myggor och krankar

Efter en lång och mörk vinter vill vi nordbor njuta av den härliga sommaren i fulla drag. Men när vi försöker vistas ute under de ljusa sommarkvällarna infinner sig tyvärr ofta myggen i stora tal och förstör nöjet för oss.

Ordet mygga och dess kollektiva parallell mygg finns belagt i fornsvenska (myg, mygga) och har motsvarigheter i andra germanska språk. På modern tyska heter det Mücke och på engelska finns ordet midge. Den engelska motsvarigheten avser dock bara två familjer myggor, nämligen fjädermyggor och svidknott (eller i dagligt tal knott), medan mosquito används med avseende på stickmyggor (lat. Culicidae).

På de flesta österbottniska dialekter kallas stickmyggor för krankar, och ordet förekommer också på många håll i Åboland och östra Nyland. Ordet krank finns belagt bara i dialekter. Det antas höra ihop med adjektivet krank i betydelsen ’smal’. Möjligen kan det också vara besläktat med ordet krakk, som finns i svenska och norska dialekter och som betyder ’pall, träställning’.

mygg_pixabay
Mygg, krankar och knott hör till den finska sommaren. Foto: Pixabay


Sammansättningen harkrank är däremot allmänsvensk.  Förleden antas återgå på en äldre variant av ordet hår och syfta på de hårliknande långa benen hos arterna. I de svenska dialekterna i Finland förekommer också uttalen harakrank (med kort a i ha-) och hankrank, som kan betyda både harkrank och stickmygga. Orden harakrank och hankrank är exempel på så kallad folketymologi, dvs. att ett svårförklarligt ord kopplas ihop med ett känt.

Vad förleden än betyder kan vi åtminstone glädja oss åt att harkrankarna inte är blodsugare.


Tillbaka till rubrikerna