På tal om språk
1990-talet: Lexikografins årtionde
1990-talet var på många sätt en blomstringstid för lexikografin. På Forskningscentralen för de inhemska språken jobbade bland annat Nina Martola och Charlotta af Hällström-Reijonen med ordböcker.

På 1990-talet hände en hel del på lexikografins område. Den europeiska föreningen för lexikografi hade grundats redan på 1980-talet, och 1991 bildades en förening för de nordiska länderna, Nordiska föreningen för lexikografi (NFL).
– I och med NFL ökade medvetenheten om lexikografi och ordböckernas funktion. Kontakterna mellan olika typer av lexikografer ökade också. Man började till exempel diskutera målgrupper mer explicit, säger Nina Martola, som började jobba med Stora finsk-svenska ordboken 1990 – ett viktigt ordboksprojekt under 1990-talet.
Forskningscentralen på 1990-talet var en bra miljö för Stora finsk-svenska ordboken, eftersom arbetet med flera stora ordböcker pågick samtidigt. Flera av ordboksredaktionerna övergick då till att arbeta med särskilda lexikografiska redigeringsprogram.
Unikt samarbete
Arbetet med Stora finsk-svenska ordboken hade i själva verket börjat redan i mitten av 1980-talet, då den finska basordboken Suomen kielen perussanakirja, som är föregångare till den nuvarande Kielitoimiston sanakirja, började redigeras vid Forskningscentralen. I samband med det initierade Mikael Reuter projektet att göra en tvåspråkig ordbok utifrån den finska ordboken.
Många tidigare ordböcker hade varit mer eller mindre enmansprojekt, men på 1990-talet började kommersiella förlag intressera sig för lexikografiska frågor på ett mer organiserat sätt. Flera av de stora förlagen kom med i den lexikografiska föreningens verksamhet. När arbetet med Stora finsk-svenska ordboken inleddes skedde det som ett unikt samarbete mellan Forskningscentralen och förlaget WSOY, som anställde två redaktörer var för projektet. Arbetet var tänkt att bli klart på tre år, men det tog drygt sex år. År 1997 utkom Stora finsk-svenska ordboken i sin första upplaga. Den följdes av en andra upplaga 2004.
I april 2017 publicerades Stora finsk-svenska ordboken på nätet och arbetet med att uppdatera den och publicera nya artiklar pågår kontinuerligt.
Fyra upplagor av Finlandssvensk ordbok
Parallellt med Stora finsk-svenska ordboken pågick arbetet med Finlandssvensk ordbok på Forskningscentralens svenska avdelning. Det kom igång på allvar 1996, då Charlotta af Hällström-Reijonen anställdes som språkvårdare. Att sammanställa Finlandssvensk ordbok tillsammans med Mikael Reuter blev hennes första stora uppdrag. Redigeringen skedde utifrån ett material som språkvårdaren Chris Silverström hade sammanställt redan tidigare.
– Vi hade ett nära samarbete med Svenska språknämnden i Finland, som fick läsa och diskutera våra listor med ord och också ge förslag på ord som saknades i materialet, säger af Hällström-Reijonen.
Finlandssvensk ordbok utkom i sin första upplaga år 2000. Den följdes av ytterligare tre upplagor, den sista helt omarbetad och reviderad. Förarbetet inför den fjärde upplagan gjordes av språkvårdaren Jennie Storgård. I december 2016 publicerades den fjärde upplagan av Finlandssvensk ordbok på nätet.
Läs mer om språkliga milstolpar på 1990-talet (på finska): Sanoin saavutettu: 1990-luku
Finlandssvensk ordbok på nätet
Stora finsk-svenska ordboken på nätet
Bianca Holmberg