Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Språkspalten, Kommuntorget

4.7.2018

Är det okej att skriva okej?

En av uppgifterna i vårens essäprov i modersmålet handlade om vårt ökade resande och följderna av detta. I uppgiften listades problem kopplade till resande och turism, t.ex. miljöförstöring, terrorattacker och skadlig massturism. Sedan ställdes frågan: ”Vart är det okej att resa?”.

Reaktionerna på användningen av ordet okej i uppgiftsformuleringen lät inte vänta på sig. Många lärare reagerade på ordvalet och undrade om det faktiskt är accepterat att använda okej i en provkontext. I diskussionerna konstaterade någon att studentprovet ska representera en formell genre där ett ord som okej känns alltför vardagligt. Någon frågade sig också om provkonstruktörernas användning av okej ska tolkas som ett tecken på att det nu är fritt fram för abiturienterna att skriva talspråk i provsvaren och hur censorerna i så fall kommer att ställa sig till det.

Ett vardagligt ord

Ja, hur är det riktigt med okej − när är det gångbart och när är det mindre lämpligt? I Svenska Akademiens ordlista är ordet fortfarande markerat som vardagligt, vilket strängt taget innebär att det normalt inte ska användas i formellt skriftspråk. De flesta är säkert överens om att studentprovet som genre ligger i den mer formella ändan på skalan vardagligt−formellt. Därmed är lärarnas fråga om okej ska användas i ett studentprov eller inte, helt befogad. Men kan man tänka sig att provkonstruktörerna med ordvalet velat leda in abiturienterna på en mer diskuterande, informell väg just i den här uppgiften? Eventuellt är det så, men snarare är det antagligen ändå fråga om att ordet slunkit med lite mer oplanerat och oreflekterat. Det kan i sig ses som ett större symptom på att okej börjat tvätta av sig lite av sin tidigare utpräglat talspråkliga stämpel och börjat smyga sig in i skriftspråket alltmer. Faktum är att okej börjat dyka upp t.ex. i tidningstext. Mest förekommer det ändå fortfarande i rent talspråkliga sammanhang och i tidningstexter företrädesvis i direkt anföring.

Ett stilbrott, men ingen katastrof

Mitt språkvårdar-jag gläder sig över att språk och formuleringar väcker diskussion. När det gäller ordet okej vill jag försiktigt hävda att det fortfarande kan vara bra att undvika ordet i sakliga sammanhang − den främsta orsaken är just den som lärarreaktionerna avslöjade, dvs. att det väcker diskussion och kan betraktas som ett stilbrott. Ordet verkar inte helt rumsrent i alla genrer än alltså. I stället kan man med fördel använda ord som acceptabelt, godtagbart, helt i sin ordning, rimligt, befogat eller skäligt.

Mitt censors-jag vill dock tona ner diskussionen och framhäva att användningen av okej i t.ex. ett provsvar ingalunda stjälper ett i övrigt gott och välformulerat svar. Ordet stryks antagligen under, men är ingen katastrof jämfört med mycket annat. Stilistiska lapsusar hör helt klart till avdelningen lindriga censorsbekymmer. Betydligt större blir problemet med stil när eleven inte har något som helst grepp om skriftspråket, och provsvaret avslöjar att eleven egentligen bara behärskar en enda genre, nämligen den som man närmast kan kalla utskrivet talspråk. Jag tänker på genomgående subjektslösa meningar, satsradning, skrivformer som måst, såna, nån, int och sku och ett stort antal vardagliga ord, onödiga anglicismer och talspråkliga finlandismer: kolla på, skippa; vara investerad i; lämna kvar, lämna bort, gå på länk − för att nämna några få.

Det är helhetsintrycket som avgör när man diskuterar och bedömer stilen i en text − stilen är summan av de stilistiska val som skribenten gjort och den effekt detta frambringar hos läsaren. Det ultimata tecknet på utmärkta kunskaper i ett språk är att man kan röra sig säkert mellan olika stilarter, välja rätt ord i rätt kontext och undvika omedvetna stilbrott. De allra skickligaste skribenterna kan tillåta sig att medvetet utmana de stilistiska konventionerna.

Anna Maria Gustafsson

Spalten ingick i Arena 1/2018.


Tillbaka till rubrikerna