Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Språkspalten i Arena


Språkspalten är publicerad i Arena, medlemstidningen för Modersmålslärarföreningen i Finland.



12.12.2017

Röda Korset – de?

För en tid sedan fick jag en fråga från en modersmålslärare: Kan man använda pronomenet de för att syfta tillbaka på namn på organisationer och företag? Exempel 1: Röda Korset hjälper befolkningen i landet. De distribuerar tält och filtar. Exempel 2: Reebok är ett känt företag. De tillverkar idrottsskor.

Åtminstone i ledigt språk kan pronomenet de användas för att syfta på organisationer och företag. I Svenska Akademiens grammatik (SAG) står det visserligen att organisationer och företag vanligtvis är neutrum (Volvo/Invandrarverket/Statens järnvägar är redan underrättat), men det skulle knappast låta naturligt att använda det som ersättningsord när man syftar bakåt, utom möjligen när det gäller Invandrarverket.

SAG påpekar också att predikativet ofta sätts i plural i ledigt språk: Reebok är kanske mest kända för sin tillverkning av idrottsskor. Också Språkriktighetsboken påpekar att det är gångbart att behandla beteckningar för företag, idrottslag osv. som plurala när mångfalden av individer betonas, och där ges exemplet: AIK var direkt dåliga i första halvlek. De verkade inte hitta varandra ordentligt. I detta exempel används pronomenet de om idrottslaget AIK. Vill man undvika att använda de (och pluralform på adjektiv) i fall som detta kan man naturligtvis uttrycka sig på ett helt annat sätt: AIK klarade sig dåligt i första halvlek. Spelarna verkade inte hitta varandra ordentligt.

Modersmålsläraren konstaterade också att det har blivit allt vanligare att använda ett de som inte har något egentligt korrelat i texten. Exempel: I annonsen finns det en bild på en Reebok-sko. De har också lagt med ett specialerbjudande. Det är möjligt att använda de på detta sätt (det kallas ”indirekt anafor” enligt Svenska Akademiens grammatik SAG), eftersom sammanhanget gör det klart vad pronomenet syftar på – men det är ett tämligen vardagligt och talspråkligt bruk.

Här kan det påpekas att syftningar som inte är explicit utsagda utan som läsaren eller lyssnaren måste sluta sig till förekommer i allt slags språk. Exempel ur SAG: Hon köpte ett rokokobord. Ett av benen var skadat. Här sluter sig läsaren genom s.k. inferens till att det är fråga om ett av bordets ben fast det inte sägs ut i texten.

I Arena 2/2008 ingick förresten en spalt om just inferens: Läsa mellan raderna. Där nämnde jag också att elevtexter kanske har fler icke-explicita syftningar än andra texter för att eleverna utgår från att den som läser (dvs. läraren) vet vad det handlar om.

Monica Äikäs, Arena 2/2017


Tillbaka till rubrikerna