Institutet för de inhemska språkens databaser ger svar på dina språk- och namnfrågor. Här finns också länkar till olika språkliga källor, som ordböcker och ordlistor samt språkvårdsorgan.

Klarspråkstips för dig som planerar namn på tvåspråkiga områden


1. Ett bra namn respekterar kulturella värden och människornas behov, det stärker hembygdskänslan och ökar trivseln. Ett bra namn ska vara lätt att minnas, att uttala och att skriva.

2. Utgå från de traditionella ortnamnen. Fråga vid behov dem som bor på området och använd i första hand de namn som är i bruk. Du kan också använda namn som fallit ur bruk, om det går att lokalisera de platser som namnen har syftat på. Sådana namn kan du hitta på gamla kartor, i gamla dokument eller i litteraturen. Du kan också få hjälp av Svenska litteratursällskapets ortnamnssamlingar.


3. Skriv namnen i enlighet med nutida rättskrivningsprinciper
. Om namnet förekommer på Lantmäteriverkets moderna grundkarta ska kartans stavsätt följas.

Upplaga 14 från 2015 finns än så länge enbart som tryckt utgåva.


4. Översätt inte bynamn, gårdsnamn eller personnamn
. Om namnet översätts förlorar det sin samhörighet med den ursprungliga orten eller den avsedda personen. Bynamn, gårdsnamn och personnamn som utgör förleder i t.ex. vägnamn ska användas i ursprunglig form med en ortsangivande efterled (-vägen, -tie etc.) på respektive språk. Exempelvis Lintulavägen om den väg som leder till byn Lintula; Stenbäckinkatu till efternamnet Stenbäck.

5. Använd översatta eller anpassade natur- och ägonamn endast om de är etablerade på orten, t.ex. Långträsksvägen – Pitkäjärventie bara om både Långträsk och Pitkäjärvi används allmänt.

6. Ortnamn kan översättas, om de namnger mindre viktiga orter, om de bara finns på gamla kartor eller om de är bekanta bara för ett fåtal. Översätt endast namn som har en genomskinlig och entydig betydelse. Exempel Silkesängen > Silkkiniitty.

7. Undvik i mån av möjlighet att använda ort- och personnamn som delar av vägnamn och liknande om de är svårhanterliga på det andra språket (t.ex. uttal eller böjning), i synnerhet om vägnamnet ska utgöra adressnamn.

8. När du bildar helt nya namn (t.ex. kategorinamn) inom ett tvåspråkigt område ska namnen om möjligt utarbetas parallellt på båda språken eller i nära samarbete med sakkunniga för det andra språket.

9. Ge namnskicket inom tidigare obebyggda områden en lokal särprägel genom att ta hänsyn till det lokala namnförrådet, språket, historien och den planerade bebyggelsens karaktär. Om det behövs nya namn inom områden som redan är bebyggda, försök då finna lämpliga lösningar i samråd med invånarna som är de som kommer att använda namnen!