Institutet för de inhemska språkens databaser ger svar på dina språk- och namnfrågor. Här finns också länkar till olika språkliga källor, som ordböcker och ordlistor samt språkvårdsorgan.

Kommunnamn

Vad en kommun ska heta bestäms i kommunens fullmäktige. Är det ett namn på en ny kommun som uppstår genom en kommunsammanslagning, måste namnet godkännas av kommunfullmäktige i alla de kommuner som är med i sammanslagningen. 

Har det nya namnet inte tidigare betecknat en av de kommuner som ingår i den nya kommunen, ska man begära ett utlåtande om det nya namnet från Institutet för de inhemska språken. Detta gäller såväl det svenska som det finska namnet om kommunen har namn på båda språken. Om kommunerna inte kan komma överens om den nya kommunens namn, bestäms detta av inrikesministeriet.

Rekommendationer om namnet på en ny sammanslagen kommun

(Baseras på Svenska språknämndens rekommendation från 2006.) 

1. Etablerade namn bör bevaras i så hög grad som möjligt, bl.a. så att tidigare kommunnamn bevaras som namn på kommun- eller stadsdelar eller på bostadsområden. 

Exempel: Lappfjärd som numera är en del av Kristinestad och Degerby som är en del av Ingå kommun. Kommun­erna bör även värna de finska namnen på svenskt område och de svenska på finskt område så att inte språkhistoriskt och bebyggelsehistoriskt värdefull information går förlorad.

2. Enklast och bäst är att namnet på en av kommunerna överförs på den nya kommunen. En del kommuner har exempelvis i sammanslagningen använt den ena kommunens namn och den andra kommunens vapen. 

Exempel: den nya staden Fredrikshamn som efter sammanslagningen med Veckelax använder Veckelax vapen. 

När kommuner som omger en större stad går samman med denna stad får den nya kommunen i regel centralortens namn. 

3. Om de kommuner som slås samman tidigare har hört till samma kyrksocken eller kommun, kan det gamla gemensamma namnet gärna tas i bruk. 

Exempel: Kommunerna Övermark och Pörtom hörde ursprungligen till Närpes socken respektive Närpes församling. När kommunerna åter slogs ihop med Närpes blev namnet Närpes återinfört också för dessa områden.

4. I områdets historia eller omgivning kan det finnas ett namn (som eventuellt fallit ur aktivt bruk), som kan användas som namn på den nya kommunen. Denna namngivningsprincip kan tillämpas åtminstone i sådana fall då alla de kommuner som berörs har varit del av det historiska området.

Exempel: Raseborg i västra Nyland,ursprungligen namnet på en medeltidsborg. Den övergavs 1553, men namnet har även använts som benämning på län, grevskap och olika förvaltningsenheter. 

Namnet på en by som blivit betydande och känd i ett större sammanhang kan överföras som namn på en ny kommun. Även naturnamn kan lyftas upp och bli namn på den nya kommunen. 

5. Om man överväger ett helt nytt namn bör man följa de namnmodeller som är karaktäristiska för området, bland annat genom att använda ord som är typiska för de lokala bebyggelsenamnen. 

6. Är den nya kommunen tvåspråkig bör man såväl det svenska som det finska namnet följa rådande rekommendationer. Enspråkiga kommuner bör beakta möjligheten att ta i bruk ett parallellnamn på det andra språket. Namnen bör då utarbetas samtidigt på båda språken. Parallellnamnet kan spegla ett äldre namnbruk i området, vara baserat på namnet i det andra språket eller, om etymologin är helt klar, utgöra en översättning. 

Exempel: svenska Ackas för staden Akaa (Toijala och Viiala).  

7. Man bör undvika:

  • dubbelnamn, som Nummi-PusulaVörå-Maxmo eller Helsingfors-Vanda, eftersom sådana namn förorsakar problem i stavning och – när det gäller finska – böjning.
  • namn som sammanfaller med namn på landskap eller delar av dessa, ekonomiska regioner och regioncentrum, t.ex. ÅbolandSyd-ÖsterbottenÅlands skärgård och Östra Nyland.
  • ord som inte är typiska för namnförrådet i området, t.ex. fjäll i andra delar av landet än i Lappland.
  • tillfälliga namn som ibland använts som arbetsnamn. Dessa är ofta lekfulla bildningar, förkortningar eller främmande ord, som JeppisSydbotten, Air Port City.