Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Telefon

Nina Martola i tidningen Pohjola-Norden nr 2/2012

På finska har det skapats ett inhemskt ord, puhelin, för de apparater som används för att samtala med folk över längre avstånd (jfr puhua ’tala’). I svenska liksom i flera andra västeuropeiska språk anammades en nybildning utifrån grekiska språkelement när den nya tekniken introducerades på 1800-talet. Ordet  telefon består av  elementen tele- ’fjärr’ och phone´  ’ljud’. I svenskan finns telefon belagt första gången år 1873 enligt Svensk ordbok.

På 1980-talet började mobiltelefonin vinna insteg. De första mobila apparaterna var stora, närmast släpbara tingestar och de kallades biltelefoner. Det var främst folk med rörligt arbete som hade apparaterna med sig i bilen. Men ganska snabbt började betydligt mindre apparater dyka upp.

När de små bärbara telefonerna kom var det unga välavlönade stadsbor, dvs. yuppier, som till att börja med använde dem mest och också i viss mån skröt med sin moderna utrustning, och därmed började apparaterna skämtsamt kallas yuppienallar. Den neutrala beteckningen var mobiltelefon eller kortare mobil. Den benämningen lever kvar medan yuppienalle fallit ur bruk i och med att mobiltelerfonerna blivit bruksartiklar som finns i så gott som alla hushåll. Det finns ju dessutom vanligen minst en apparat per familjemedlem.

I själva verket har mobiltelefoner blivit så vanliga att ordet telefon i dagligt tal ofta syftar på en mobil apparat. Om en familjemedlem eller kollega muttrar ”var har jag lagt min telefon” är det knappast den fasta telefonen personen letar efter. För klarhetens skull har man också börjat använda det preciserande fast telefon när man uttryckligen avser en apparat ansluten till det fasta telefonnätet.

Benämningen bordstelefon är tvetydig, för den kan syfta både på en fast telefon och på en apparat av bordsmodell som till funktionen är en mobiltelefon. I finlandssvenska hör man då och då trådtelefon, uppenbarligen analogt med finskans lankapuhelin, men det ordet är inte att rekommendera för i allmänsvenskt språkbruk avser trådtelefon en hemmagjord leksakstelefon bestående av två burkar med en tråd emellan.

I dag är de mest avancerade mobiltelefonerna i själva verket små datorer, och man kan få frågan om man är ägare till en smarttelefon eller en gammaldags (mobil)telefon. Det är inte så mycket en modern smarttelefon (smartmobil, smartphone) verkar ha gemensamt med de stora apparaterna från telefonins barndom, men grundfunktionen är ändå densamma. Benämningen telefon har alltså med åren fått vidgat betydelseinnehåll i och med att tekniken gått framåt. Numera kan man göra mycket annat än ringa med sin telefon.