Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Schjerfbeck och andra uttalsfrågor

Reuters ruta 4/10 2012

Helene Schjerfbeck har varit aktuell på många sätt den senaste tiden och är det fortfarande, och det innebär att man rätt ofta hör hennes namn nämnas. Men hur uttalas det? Ibland hör man ett uttal med ett tydligt f, ibland med v.

Man kunde tro att uttalet med f bara förekommer bland talare som inte riktigt kan det här med gammal stavning (stafning) på svenska, men intressant nog finns det folk som säger sig ha hört att hon själv och hennes närstående skulle ha använt det uttalet. Men det stämmer inte. Jag har kontrollerat med personer som stod henne nära, och de säger sig aldrig ha hört namnet uttalas annat än med v, och det är också det uttal som jag och många andra har vuxit upp med.

Det är ju lite som Bromarv – inte heller de som envisas med att använda den föråldrade stavningen Bromarf skulle hitta på att uttala det med f på slutet. (Ortnamn skrivs ju enligt samstämmiga nordiska principer med normal stavning, medan personnamn och företagsnamn som Hufvudstadsbladet fortfarande kan använda gammal stavning.)

Ett annat välkänt konstnärs- och författarnamn som inte så sällan uttalas fel är Enckell. Som bekant ska det ha betoning på första stavelsen och uttalas på samma sätt som ordet enkel, men jag har till och med hört om en guide på ett konstmuseum som lade trycket på sista stavelsen. Också den svenske författaren Henning Mankells efternamn uttalas med betoning på första stavelsen.

Två ord som ofta (kanske främst i Finland?) uttalas med felaktig betoning är emeritus och prostata. Orsaken är uppenbarligen att många främmande ord i svenskan uttalas med tryck på nästsista stavelsen (penultima), och följaktligen lägger många trycket på i i emeritus och det första a i prostata. Det korrekta är emellertid här betoning på stavelsen före den nästsista (antepenultima), alltså eme´ritus och pros´tata.

Den som vill ha hjälp med uttal kan för vanliga svenska ord i första hand ty sig till Svenska Akademiens ordlista. Svenska språknämnden har också gett ut en mer avancerad uttalsordbok, men den kan vara svårtillgänglig och kräver dessutom att användaren behärskar fonetisk ljudåtergivning. Råd om uttal av svenska och särskilt finlandssvenska efternamn hittar man på webben i en artikel som har ingått i tidskriften Språkbruk (www.sprakinstitutet.fi > Namnrekommendationer).

Mikael Reuter

mikael[at]undala.fi