Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Karonka

Reuters ruta 13/2 2012

För en tid sedan hade jag glädjen att lyssna till en givande doktorsdisputation som handlade om finlandismer och hur de med växlande framgång har motarbetats av språkvårdarna. Som traditionen bjuder följdes disputationen av en doktorsmiddag, eller karonka som den informellt kallas i Finland.

Ordet karonka nämns redan av Hugo Bergroth i Finlandssvenska (1917), tillsammans med ett antal andra ord: ”Till vardagsjargongen höra: blusning (blusett), skrälldus, firabel, russicismen karonka, samtliga = bjudning, tillställning, kalas”. Blusningen och skrälldusen torde ha förpassats till historien, och firabel används bara i en annan betydelse, men karonkan lever kvar. Huruvida ordet redan på Bergroths tid i huvudsak användes om doktorsmiddagar är osäkert, men det är sannolikt att den betydelsenyansen har kommit senare. På Åland används karonka om skolavslutningsfester (motsvarande bänkskuddargille, penkis).

Bergroth kallar alltså karonka en russicism, alltså ett ord av ryskt ursprung. Det är också det som är den vedertagna tolkningen. Det ryska koronka är en diminutivform av korona ’krona’, alltså en ’liten krona’. En vanlig förklaring (som passar väl ihop med doktorsmiddagar och skolavslutningsfester) är att det skulle syfta på ett slags kröningsfest. Problemet är bara att det inte verkar finnas några belägg på att det förekommer i en motsvarande bemärkelse i ryskan. Kanske användes det i någon liknande betydelse i ryskan i Helsingfors för hundra år sedan – eller så har betydelseförskjutningen skett i finskan och svenskan.

En annan teori som har framförts är att karonka inte alls skulle komma från ryskan utan vara en förkortad form av konkaronka, en huvudsakligen finlandssvensk variantform av konkarong ’hop’ (hela konkarongen). Ordet har på något konstigt sätt utvecklats från ett franskt ord conquéron som avsåg en hög kvinnomössa. I och för sig är det väl teoretiskt möjligt att ”hela konkaronkan” samlades till fest, men ändå litar jag mer på Bergroth när han säger att karonka är en russicism.

Och apropå temat för disputationen: karonka är en typisk vardagsfinlandism som språkvården inte har någon orsak att motarbeta. Alla som använder ordet känner dess stilvärde, och nästan alla vet att det är en finlandism som måste förklaras om man vänder sig till sverigesvenskar. Det är en del av vår finlandssvenska vardagskultur – på samma sätt som t.ex. det likaså ryska prenika ’medalj, ordenstecken’ (av det ryska ordet för pepparkaka).

Mikael Reuter