Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Har du blaskat dig?

Reuters ruta 24/12 2012

I inledningen till boken Reuters rutor som kom ut för tjugo år sedan nämner jag uttrycket blaska sig i betydelsen ’göra bort sig’ som exempel på vardagliga finlandismer som vi varken kan eller bör utmönstra ur vårt språk. Men troligen höll det redan då på att utmönstra sig självt. I dag verkar det som om det bara är finlandssvenskar över sextio som använder uttrycket, och de flesta unga verkar inte ens känna till det.

I sverigesvenska betyder verbet blaska att röra i vatten så att det plaskar, och blaskar man sig i Sverige så innebär det närmast att man snabbtvättar sig och väter sig till exempel under armarna eller kring fötterna. Också en sås eller en soppa kan blaska sig eller bli blaskig, det vill säga bli urvattnad med intetsägande smak. Adjektivet blaskig kan dels betyda blöt och vattnig, dels användas i överförd bemärkelse i betydelsen intetsägande (t.ex. om färger). Så kan ju en tidning eller tidskrift kallas blaska, men det är en annan historia.

Den finlandssvenska betydelsen ’göra bort sig, skämma ut sig genom ovärdigt uppträdande, dabba sig, dumma sig’ kan enligt Svenska Akademiens ordbok troligen härledas från en äldre allmänsvensk bibetydelse av blaskig, nämligen ’slapp, haltlös, kraftlös, pjaskig’.  I vissa finlandssvenska dialekter har blaskig sedan fått betydelsen ’oordentlig, sluskig, drumlig’, medan det i mer allmänt finlandssvenskt språkbruk betyder ungefär ’töntig, pinsam’: ”det var lite blaskigt av honom att göra på det där sättet”.

Substantivet blask har i äldre finlandssvenska kunnat användas om en person i betydelsen ’slarver, tölp’, men den användningen av ordet torde i dag vara helt okänd också för äldre personer. Däremot kan man säga att ett program eller en tillställning blev en total blask, alltså ett snöpligt misslyckande (ett fiasko, en blunder, en tabbe).

Eftersom blaska sig och blask numera används så sällan i finlandssvenska ströks de i den senaste upplagan av Finlandssvensk ordbok, vilket kanske var en aning förhastat med tanke på att rätt många äldre finlandssvenskar fortfarande använder uttrycken tämligen aktivt. Men de flesta som är i medelåldern säger sig bara känna till det från sina föräldrars eller mor- och farföräldrars språkbruk, och för merparten av ungdomarna verkar det vara helt okänt. De använder i stället mer eller mindre finska ord som moka, tora och muna sig.

Nästan lika föråldrat som det finlandssvenska blaska sig är väl också det allmänsvenska blamera sig ’blotta sin brist på belevenhet eller intelligens eller kunskaper, kompromettera sig, göra sig löjlig’. Det är väl inte helt otänkbart att blaska sig har lånat sin betydelse från det.

Mikael Reuter 

mikael[at]undala.fi