Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Stå i tur att bli tagen på sängen

Reuters ruta 2/12 2011

Vi fick för ett par veckor sedan läsa i tidningen att bland annat EU-ledarna hade ”blivit tagna på sängen” av det grekiska förslaget om en folkomröstning. ”Vi blev helt tagna på säng” säger däremot en av snapsvisetävlingens arrangörer enligt en notis om den stora efterfrågan på snapsservetter.

Låt mig genast säga att det är det förra uttrycket som är helt korrekt – så säger man på svenska. Det tycks i varje fall råda en viss osäkerhet också bland medvetna språkbrukare, exemplifierad av följande kommentar av signaturen ”Passionerad språkvän”: ”Jag tror det ska heta tagen på säng; talar man om att bli tagen på sängen är det fråga om konkret erotik. Eller?”

Men den passionerade språkvännen har alltså fel här. Det idiomatiska uttrycket är att ta någon på sängen eller bli tagen på sängen. Den bestämda formen står i princip för en bestämd säng, ’sin säng’, på samma sätt som man säger att någon lyfter på hatten, tar av sig kappan eller går ut i köket.

Här kan för övrigt inskjutas att det rätt ofta i finlandssvenskan förekommer att man använder ett onödigt ”min” eller ”sin” i fall som de sistnämnda, uppenbarligen under påverkan från finskan och engelskan. Man säger alltså ”hon tog av sig sin kappa” eller ”jag har brutit min högra arm” i stället för ”hon tog av sig kappan” och ”jag har brutit högra armen”.

Ett fall då i stället bestämd form ofta i finlandssvenskan används i stället för den normala obestämda formen är ”stå i turen”. Man kan till exempel läsa om att Finland ”står i turen” att arrangera årets snapsviselandskamp eller att ettornas föräldrar ”står i turen” för att baka jultårtor. Men här finns det alltså inte någon anledning att använda bestämd form. Det allmänsvenska uttrycket är stå i tur eller stå på tur. Vilka styrelsemedlemmar står i tur att avgå? Flera diktatorer har tvingats avgå – vem står nu på tur?

Slutligen vill jag nämna ett fall av helt annat slag där man i finlandssvenska protokoll och föreningsstadgar rätt ofta av någon konstig anledning använder obestämd form där bestämd form är den enda naturliga. Det gäller ordet ordförande: ”Ordförande öppnade mötet kl. 14.30”, ”Om rösterna faller lika avgör ordförandes röst”. Vi behöver bara tänka oss att ersätta ordförande med till exempel sekreterare (ingen skulle väl skriva ”sekreterare öppnade mötet”) för att inse att det självfallet ska vara bestämd form i sådana sammanhang: ordföranden öppnade mötet, ordförandens röst avgör.

Mikael Reuter

mikael[at]undala.fi