Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Mariehamnare och Jakobstadsbor

Reuters ruta 31/1 2011

Varför talar man om stockholmare, helsingforsare, göteborgare och mariehamnare men Norrköpingsbor, Jakobstadsbor, Pargasbor och Hangöbor? Och hur är det med malmöiter och uppsaliensare? Finns det några regler för hur man bildar sådana invånarbeteckningar?

Några direkta regler finns inte för det här, men visst kan man peka på vissa relativt klara tendenser. I många fall går det dessutom att använda både avledning på -are och sammansättning på -bo. Man kan tala om både helsingforsare och Helsingforsbor liksom om sundsvallare och Sundsvallsbor, även om de klart vanligaste formerna är helsingforsare respektive Sundsvallsbo. Sammansättningar på -bo kan i princip bildas till alla ortnamn. Möjligen finns det en liten skillnad i betydelsen: en helsingforsare känner sig hemma i Helsingfors, medan en Helsingforsbo mer neutralt bor där.

En ganska klar regel tycks vara att avledningar på -are inte bildas till namn på -stad och -köping. Man talar inte om ”jakobstadare” eller ”linköpingare”. Likaså är det ovanligt med sådana avledningar till namn som slutar på vokal; man kan ju inte säga till exempel ”kimitoare”. Ett undantag är örebroare, som väl snarast kan förklaras dels med att trycket i Örebro ligger på senare ledet, dels med att det låter lite konstigt med ”-brobo”.

Även i övrigt tycks betoningen spela en roll. De allra flesta namn som kan få avledningsändelsen -are har tryck på slutstavelsen. Typiska sådana är namn som slutar på -borg, -fors och -hamn. Man talar alltså normalt om raseborgare, tammerforsare,  mariehamnare och oskarshamnare, men däremot till exempel om Skärhamnsbor snarare än skärhamnare eftersom orten Skärhamn har trycket på första stavelsen. Av namn som Malax och Pargas med obetonad slutstavelse bildar vi invånarbeteckningar på -bo. Ett viktigt undantag från den här allmänna tendensen är dock stockholmare.

Så finns det några få invånarbeteckningar som malmöit, kalmarit, lundensare och uppsaliensare, med latinskt inspirerade ändelser. De får snarast betecknas som lite studentikosa, även om lundensare och uppsaliensare används relativt neutralt om folk som har anknytning till universiteten i Lund och Uppsala. De finländska aboens och wiburgens används ju numera nästan bara om medlemmar av Åbo respektive Östra Finlands nation i Helsingfors.

Att orden på -bo skrivs med stor bokstav och orden på -are med liten beror på att de förra betraktas som sammansättningar, även om det inte finns något fristående substantiv bo. Det här är en relativt sen rekommendation; tidigare skrev man både pargasbo och helsingforsare med liten bokstav.

Mikael Reuter