Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Hur går det när det går hårt?

Reuters ruta 16/9 2011

”Det går hårt” är titeln på den Magmarapport om finlandssvenskan som jag har refererat till i de två föregående rutorna. Utgångspunkten är att rapportens författare har stött på uttrycket ”går hårt” i de texter hon läst, och spontant tolkat det som ’går tungt’ eller ’går dåligt’, alltså snarast tvärt emot den avsedda betydelsen.

I flera svenska uttryck står hårt för något negativt: tungt, svårt, ledsamt, smärtsamt. Livet är hårt i de yttersta skären, och det är hårda bud när vintern är hård. Därför hade Linnea Hanell svårt att förstå vad artikelförfattaren riktigt avsåg då han skrev att det efter en bra säsong kan komma att gå riktigt hårt för sprintern Jonathan Åstrand, eller vad som menades med att det gick hårt för många i den blomstrande kasinoekonomin på 1980-talet.

Det är troligen främst på sportsidorna i finlandssvenska tidningar som man stöter på uttrycket ”det går hårt” i betydelsen ’det går bra, det går undan med fart, det flyter på’ osv. Bakgrunden till uttrycket är uppenbarligen att hårt redan i äldre finlandssvenska (och i många finlandssvenska dialekter) har kunnat användas i betydelsen ’snabbt’. Dialektordboken Ordbok över Finlands svenska folkmål ger exempel på att vattnet rinner hårt i bäcken, att molnen flyger hårt, att gubben drar slipstenen riktigt hårt och att man går, ror eller rider hårt. 

Också i Finlandssvensk ordbok nämns den här användningen av hårt, som säkerligen har påverkats av motsvarande användning av finskans kovaa. Betydelseförskjutningen är ju i och för sig förståelig – också i allmänsvenskt språkbruk kan man ju springa och köra med hård fart.

Min uppfattning är ändå att användningen av hårt i betydelsen ’snabbt, fort’ kanske snarare har minskat än ökat i finlandssvenskan de senaste årtiondena, även om den lever kvar särskilt i dialekterna. Men det finns förstås inte någon undersökning som visar detta.

Det verkar inte heller som om ”det går hårt” i den aktuella betydelsen skulle ha spritt sig i det allmänna finlandssvenska språkbruket. Många finlandssvenskar ställer sig lika frågande till det som Linnea Hanell. Min hälsning till sportjournalisterna är därför att de helst ska undvika uttrycket.

Mikael Reuter 

mikael[at]undala.fi