Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Effektiv(is)era?

Reuters ruta 5/7 2010

En läsare undrar vilket verb som är det korrekta för att ange att något ska göras effektivare. Ska vi effektivera eller skall vi effektivisera verksamheten?

Det enkla svaret är att båda verbformerna finns i Svenska Akademiens ordlista och att bägge två därför är korrekta. Men de behandlas lite olika. Effektivisera får förklaringen ”göra effektiv(are)”, medan effektivera förklaras bara med ”effektivisera”. Det innebär att effektivisera uppfattas som huvudform.

Den uppfattningen får starkt stöd i bruket i Sverige. På sidor i Sverige på webben hittar man över tvåhundratusen belägg på effektivisera, medan effektivera förekommer bara knappt åttatusen gånger. Däremot är förhållandet det omvända på sidor i Finland: effektivera är mer än fyra gånger så vanligt som effektivisera.

Till saken hör att det finns goda argument för formen effektivera. Den är kortare, och den är bildad enligt samma mönster som bl.a. aktivera, kursivera och motivera. Men det finns paralleller också till effektivisera, bl.a. kollektivisera och relativisera. Ett annat fall med dubbla former är passivisera/passivera.

Vi kan alltså konstatera att formen effektivera kan ses som en så kallad statistisk finlandism, men i det här fallet vill jag inte avråda från den utan snarare uppmuntra till användning. Kanske går utvecklingen i Sverige så att den kortare formen vinner terräng? Det är långt ifrån säkert, eftersom språkbrukarna ofta verkar föredra en längre och ”finare” form, men vi kan ju försöka dra vårt strå till stacken.

Förstås finns det en risk för att det går som med formen raffineri, som på 1980-talet förespråkades av språkvårdare i både Sverige och Finland, bl.a. för att den formen är kortare och används också i norskan. Men i Sverige kom den aldrig i praktiken till användning, och också i Finland har man nu gått över till att tala om raffinaderi – den enda form som finns i SAOL.

På tal om språkbrukarnas förkärlek för långa former går tankarna också till förnyelsebar, som fortfarande envist hänger med fast det t.ex. i SAOL betecknas som ett ”äldre ord för” förnybar. I det fallet är rekommendationen förnybar välmotiverad. Adjektiv på -bar bildas nästan uteslutande till verb: anträffbar, brännbar, iakttagbar, njutbar. Undantag är enstaka fall som beskattningsbar.  När bägge formerna förekommer rekommenderas normalt den kortare, t.ex. laddbar hellre än laddningsbar.

Mikael Reuter