Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Lapp på luckan när tävlingen går av stapeln

Reuters ruta 6/1 2009

Vad innebär egentligen uttrycket ”lapp på luckan” och hur används det? Kan en tävling eller en konsert ”gå av stapeln”, eller är det bara båtar som gör det? Det är två bildliga uttryck som jag uppmanats att ta upp.

Bakgrunden till uttrycket lapp på luckan är förstås konkret: när det inte finns några biljetter att sälja sätter man upp en lapp på luckan där det står ”Slutsålt” eller något motsvarande. Också det bildliga uttrycket har i sverigesvenskan huvudsakligen motsvarande betydelse. Att det är lapp på luckan innebär att det är fullsatt, alltså att det inte längre finns några biljetter eller platser. Så används uttrycket i en överväldigande majoritet av fallen i Sverige. Några exempel:
”NN:s föreläsning lockade så många att det till och med blev ’lapp på luckan’ eftersom brandmyndigheten inte medger fler än 225 personer i lokalen”, ”Arrangörerna räknar med att det blir lapp på luckan – det vill säga slutsålt”, ”Det var lapp på luckan då Näringslivsdagarna, som ägde rum på Stadsteatern, invigdes”.

I Finland används uttrycket ofta – precis som det finska lappu luukulle – i den mer allmänna betydelsen att något är slut eller stängt, för gott eller för en viss tid:
”NN har i fem år sålt bland annat koppar- och silverföremål i hallen, men om ett par veckor kan det bli aktuellt att sätta lapp på luckan”, ”Om alla slutade betala tv-avgift skulle YLE få lägga lapp på luckan”, ”I sju veckor kommer Borealis i Sköldvik att sätta lapp på luckan”.

Påfallande är också att man i Sverige vanligen talar om att det ”är” eller ”blir” lapp på luckan, medan man i Finland ”sätter” eller ”lägger” lapp på luckan.

Den här finlandismen har mig veterligen inte tidigare uppmärksammats i språkvårdssammanhang. Att helt avråda från den vanliga finlandssvenska användningen av lapp på luckan är knappast realistiskt, men som vanligt konstaterar jag att vi bör vara uppmärksamma på skillnaden.

Så har vi då uttrycket gå av stapeln, som intressant nog har drabbats av en myt. En chefredaktör på Dagens Nyheter ska under förra hälften av 1900-talet ha hållit hårt på att bara fartyg kan gå av stapeln, och detta har levt vidare hos nya generationer av journalister. Men så är det inte. ”Gå av stapeln” har i över hundra år haft den bildliga betydelsen ’äga rum’. Och trots att det ursprungligen till betydelsen är besläktat med sjösättas har det inte nödvändigtvis samma betydelse av ’starta, sättas igång’ utan kan användas mer allmänt.

Mikael Reuter