Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Är gammalmodigare former impopulärare?

Reuters ruta 10/12 2009

Det finns en hel del språkriktighetsmyter som har spritts med lärare och fortfarande lever. Till dem hör myten om att adjektiv med fler än två stavelser inte kan kompareras med -are/-ast utan bara med mer och mest. Det har säkert varit en god tumregel, tämligen lätt att lära ut till skolbarn, men någon absolut regel i normalt språkbruk har det inte varit och är det inte i dag.

Enligt regeln skulle man alltså få säga och skriva modigare och modigast men inte gammalmodigare och inte heller populärare och effektivare och än mindre impopulärare och ineffektivare. Det korrekta skulle då vara att skriva mer populär, mer effektiv och så vidare.

En viss tendens till att långa och i synnerhet sammansatta adjektiv kompareras med mer och mest finns säkerligen fortfarande, men för det mesta är det andra saker som avgör. Intressant nog skriver Språkrådet i Sverige på sin webbplats att komparation med mer och mest håller på att vinna terräng på bekostnad av komparation med ändelser.

För vissa kategorier av adjektiv kan man säga att komparation med mer och mest är den enda som förekommer i naturligt språk. Det gäller inte minst adjektiv som har formen av particip, det vill säga som slutar på -ande (t.ex. skrämmande, spännande) eller -ende (beroende), och därmed jämförbara som slutar på -ad (road, helhjärtad) eller -a (äkta). Former som ”skrämmandere”, ”beroendere” eller ”roadare” är förstås helt otänkbara, och ”äktare” förekommer visserligen inte så sällan men känns ändå inte riktigt rätt. Också adjektiv på -isk kompareras vanligen med mer och mest: de mest typiska symtomen.

Ett specialfall är när egenskaper jämförs. Då är det mer naturligt (naturligare?) att komparera med mer: han är nog mer dum än elak.

I de allra flesta fall är ändå bägge sätten gångbara: gammalmodigare eller mer gammalmodig, impopulärare eller mer impopulär. Ofta kan det till exempel vara rytmen som avgör. Eller som Språkrådet skriver: ”Några vattentäta regler för när det ena eller andra systemet ska tillgripas (när båda är möjliga) finns alltså inte.”

Mikael Reuter