Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Ställa till kan ställa till det

Reuters ruta 10/12 2008

Under ett seminarium om juridiskt språk för en tid sedan aktualiserades bl.a. frågan om hur man ska uttrycka att vissa skrivelser har en bestämd mottagare (person eller myndighet etc.) men skickas eller lämnas till en annan adress.  På finska använder man här verben osoittaa respektive toimittaa.

Två typiska fall är ansökningar (både tjänsteansökningar och andra) och överklaganden (bl.a. det som i Finland fortfarande ofta kallas ”besvärsskrivelser”). Den formella mottagaren av en tjänsteansökan är ju ofta myndighetens chef, men ansökan lämnas eller skickas till förvaltningen. Överklaganden i sin tur är avsedda för en högre myndighet eller domstol, men kan oftast lämnas till den instans vars beslut överklagas.

Den vanligaste formuleringen i fall som dessa är att skrivelsen i fråga ställs till den egentliga mottagaren men lämnas (in), ges in, sänds eller skickas till en annan adress. Autentiska exempel (från Sverige) är ”Överklagandet ställs till länsstyrelsen, men lämnas till den kommun som meddelat beslutet”, ”Ansökan om auktorisation av en handelskammare skall vara ställd till regeringen men ges in till kommers­kollegium” och ”Ansökan ställs till rektor och inges till registrator”.  En annan möjlighet är att använda rikta till: ”Skrivelsen riktas till ÖNH men skickas till …” Men rikta till verkar användas mindre ofta än ställa till i den här betydelsen.

Självfallet kan en skrivelse också ställas till en myndighet eller motsvarande utan att den lämnas eller sänds till en annan adress.

Att däremot använda adressera (jfr fi. osoittaa) i betydelsen ’ställa till’ kan vara missvisande. Det verkar ju konstigt om man ska ”adressera” någonting till A, men ändå skriver B:s adress på kuvertet.

I Finland används fortfarande ofta tillställa som motsvarighet till finskans toimittaa, men det rekommenderas inte. Framför allt uppfattas det som byråkratiskt och ålderdomligt, och dessutom är det ju lite konstigt om tillställa betyder något annat än ställa till. Det låter ju inte så bra om ansökan ska ställas till X och tillställas Y.

Sedan finns ju uttrycket ställa till med tryck på till, som i sin tur har gett upphov till substantivet tillställning ’sammankomst med (festligt) program’. Men det är en annan historia.

Mikael Reuter