Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Skicka en adress

Reuters rutor 13/2 2008

Vi som bor i Finland vet att ett alternativ till blommor eller telegram när man vill hylla någon eller kondolera är att skicka en adress. Det kan vara en lyckönskningsadress med inbetalning till något i stil med Svensk hyllningsfond, eller en kondoleansadress med inbetalning till Cancerstiftelsen eller motsvarande.

Slår man upp ordet adress i en svensk ordbok hittar man emellertid inte den här betydelsen. En adress är – bortsett från uppgift om belägenheten av en plats – en ”kollektiv lyckönskningsskrivelse vanl. till ngn jubilerande, nyutnämnd etc. person: hyllningsadress” (Svensk ordbok), eller alternativt en formell böneskrivelse e.d. (massadress). Observera alltså det kollektiva: det handlar om en stor mängd undertecknare, inte till exempel en familj eller ett par.

Är då adress i den finlandssvenska – eller snarare finländska – betydelsen en finlandism som vi borde undvika? Språkkontrollprogrammet Svefix varnar till exempel om man skriver kondoleansadress och påpekar att det är en finlandism och att man hellre ska skriva kondoleans eller kondoleanstelegram.

Ändå menar jag att så inte riktigt är fallet. Problemet är nämligen att det strängt taget inte finns någon direkt motsvarighet till våra lyckönsknings- och kondoleansadresser i Sverige, och därför finns det inte heller ord för dem. Att vi använder adress i den här betydelsen är alltså snarast det man brukar kalla en oegentlig finlandism, det vill säga ett svenskt ord för en enbart eller huvudsakligen finländsk företeelse. Det närmaste man kommer i Sverige är uppenbarligen något som prosaiskt brukar kallas en namnlista, men en sådan är enligt vad jag har förstått en lista över samtliga personer som för att kondolera har betalat in pengar t.ex. till en fond, och den skickas av fonden till de anhöriga i en form som liknar våra adresser.

Vi kan därför enligt min mening med gott samvete fortsätta att skicka både lyckönsknings- och kondoleansadresser och kalla dem så utan att de behöver vara ”kollektiva” skrivelser. Det handlar helt enkelt om en sedvänja som inte har en direkt motsvarighet i Sverige.

Sedan använder vi ju ibland adress också i en annan enbart finlandssvensk betydelse, nämligen om en protestlista. Där finns det större skäl att undvika ordet, eftersom vi lika väl kan klara oss just med det allmänt svenska protestlista.

Mikael Reuter