Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Skrinnade eller skrann?

Reuters ruta 31/5 2006

Jag fick nyligen ett brev från en Åbobo som var orolig för sin vänskap med en österbottnisk kamrat, eftersom de hade kommit ihop sig om hur man böjer verbet skrinna. Åbobon ville säga skrann, och österbottningen höll fast vid skrinnade.

Ser man bara till Svenska Akademiens ordlista (som för övrigt nyligen har kommit ut i sin nya trettonde upplaga) är svaret lätt: den enda böjning som anges är den svaga, alltså skrinnar, skrinnade, skrinnat. Men så enkel är den språkliga världen sällan.

Faktum är för det första att verbet skrinna som sådant är något av en statistisk finlandism. Det har visserligen förekommit i svenskan sedan medeltiden (i den äldre formen skridna, och i en annan betydelse än i dag), men i modernt tid är det vanligare i Finland än i Sverige, där man oftast talar om att åka skridsko. Vissa tecken tyder ändå på att skrinna också i Sverige håller på att få ökad spridning i sportsammanhang. Däremot torde skrinna i betydelsen 'hasa, glida, kana' förekomma nästan bara i Finland.

I Finland, eller åtminstone i södra Finland, verkar böjningen alltid ha varit stark: skrinner, skrann, skrunnit. Den starka böjningen har förekommit också i Sverige, inte minst dialektalt, men i modernt svenskt riksspråk böjs verbet alltså svagt: skrinnar, skrinnade, skrinnat. Formerna skrinner, skrann och skrunnit får stöd av de flesta andra verb på -inna, t.ex. finna, hinna, rinna, spinna och vinna. Efter första konjugationen böjs väl förutom skrinna bara besinna, skinna och tvinna.

Enligt beläggen i Svenska Akademiens stora ordbok har bland annat Runeberg använt stark böjning (skrunno) medan Topelius har använt den svaga formen skrinnat. Exakt hur spridningen är i dagens Finland vågar jag inte säga, men i huvudsak är det nog så att den riksspråkliga svaga böjningen används i Österbotten medan de flesta i södra Finland (kanske med undantag för Åland) åtminstone i dagligt tal använder stark böjning.

Min rekommendation till Åbobon och hans österbottniska vän är: Fortsätt i dagligt tal att använda var sin form och bekymra er inte över det, men använd helst den riksspråkliga böjningen skrinnar, skrinnade, skrinnat i mer formell skrift.

Mikael Reuter