Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Bröllopsord

Reuters ruta 16/8 2006

Sommaren är de många bröllopens tid, och i samband med ett av dem har jag fått flera frågor om hithörande ord. Varför heter det brudgum? Var kommer det nya och för många främmande brudfrämma från, och är det någon skillnad i betydelse mellan henne och en brudtärna. Är brudtärna och brudnäbb samma sak?

Vi kan väl börja med själva ordet bröllop. Dess ursprung är ett fornsvenskt ord brudhlöp, där förleden naturligtvis är brud och efterleden en bildning till stammen i verbet löpa, motsvarande nusvenskans lopp. Ordet åsyftar uppenbarligen gamla bröllopsseder där brudparet löpte och visade upp sig för gästerna.

Själva ordet brud är ett gammalt germanskt ord (jämför ty. Braut, eng. bride), och slutleden -gum i brudgum kommer från ett ord för man som i äldre fornsvenska hade formen gumi och i yngre fornsvenska gumme. I isländskan lever ordet gumi för man kvar, med en lätt poetisk klang. Etymologiskt torde ordet vara besläktat med latinets homo 'man, människa'. Svenskans gumma är en feminin motsvarighet till gumme men har förstärkts i sin betydelse av dialektala kortformer för gudmor och god moder, dvs. farmor (jfr da. bedstemor och no. bestemor).

Och brudfrämman, ja. Det intressanta är att det är ett gammalt svenskt ord som väl praktiskt taget är utdött i Sverige och till exempel saknas i Svenska Akademiens ordlista, men som nu har börjat dyka upp igen åtminstone i Finland. I en ordbok från 1700-talet sägs att "Brudfrämja (kallas så), emedan hon vid bröllopet skaffar och befrämjar bruden til alt hvad henne af nöden är, pryder och kläder henne i skruden." Ett annat gammalt ord för samma sak är brudsäta, men det är i praktiken utdött. Det ord som i dag används i den betydelsen i Sverige är brudtärna, men det tycks förekomma relativt sällan i Finland. Det är alltså brudens motsvarighet till brudgummens bestman.

Hur allmänt utbrett brudfrämma är i dagens finlandssvenska är svårt att säga. För många känns det främmande (sic!), men det verkar bli vanligare och det kan tänkas att det har olika regional spridning. Är det vanligare i Österbotten än i södra Finland?

Medan brudtärnan eller brudfrämman alltså är en vuxen dam (vanligen väninna eller syster till bruden), är brudnäbbarna barn som går före brudparet på vägen till och från altaret vid större kyrkbröllop.

Efter bröllopet är bruden fru, och det för mig tillbaka till den förra rutan om "frun". Där skrev jag att man inte på engelska kan säga "the wife" om sin egen fru, men det visade sig att jag hade fel – det tycks förekomma lite på samma sätt som det svenska frun = min fru. Och ännu vanligare är the missus eller the missis, som kanske snarast motsvarar frugan.

Mikael Reuter