Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Två dagis och ett eftis

Reuters ruta 26/10 2005

Hur böjer man riktigt ord som dagis och eftis? En läsare har reagerat på att jag i min förra ruta talade om dagiset och inte dagisen, medan en annan läsare har skickat mig ett tidningsurklipp med en artikel där det talas om ett eftis men i bestämd form pluralis eftisarna.

Ändelsen -is är som bekant mycket produktiv när det gäller att bilda slangord i svenskan, och den har till och med smittat av sig i finskan (julkkis, letkis osv.). Många av de ord som ursprungligen har hört hemma i slangen tillhör numera allmänspråket, även om de fortfarande är vardagliga: buskis, brådis, bästis, dagis, fräckis, godis, kompis, kändis och så vidare. Som synes av exemplen handlar det både om substantiv och adjektiv, och därtill kommer interjektionen grattis.

Av substantiven på -is är den överväldigande majoriteten en-ord. Hit hör framför allt alla personbeteckningar, och de är många. Men också ord som buskis, fräckis, kondis (i betydelsen kondition) och snabbis (något som görs snabbt) är en-ord. Däremot vacklar av någon anledning genus för godis – normalt talar man om godiset, men också godisen förekommer och tas upp som alternativform i Svenska Akademiens ordlista. Vissa språkbrukare kan tänkas skilja mellan godiset som kollektiv och godisen om en enskild karamell (jämför ett öl och en öl).

Att man utan tvekan talar om ett dagis beror helt klart på att det har lånat genus från det ord det är bildat till, nämligen daghem. (En dagis uppfattar åtminstone jag som en person: en kollega som jag delade rum med på universitetet på 1970-talet brukade jag kalla min dagis.) På samma sätt talar vi om ett kondis när vi avser ett konditori och inte en kondition.

Liksom dagis är också fritis (fritidshem) och det huvudsakligen finländska eftis (eftermiddagshem) neutrer. Och inte nog med det, det frekventa dagis har också dragit med sig lekis, så att man talar om ett lekis trots att det inte kommer från "lekhem" utan från lekskola.

I pluralis böjs dagis, eftis osv. som andra neutrer på konsonant, det vill säga utan ändelse i obestämd form: två dagis, flera eftis. Och liksom tak och bord i bestämd form pluralis blir taken och borden, talar man om de två dagisen och alla eftisen i kommunen. Även om man någon gång stöter på formerna "dagisarna" och "eftisarna" – inte minst i tal – måste de betraktas som ogrammatiska.

Mikael Reuter