Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Tjugoen språk och trettioett år

Reuters ruta 5/10 2005

Sedan EU i somras erkände iriskan som ett av unionens officiella språk har EU tjugoen officiella språk. Eller borde man säga tjugoett språk, liksom man säger tjugoett år? Finns det trettioen eller trettioett barn i dagiset? Väger säcken femtioen eller femtioett kilo?

Faktum är att det är svårt att i grammatikböcker och språkliga handböcker hitta en entydig regel. Det närmaste man kommer är väl det som står på Svenska språknämndens webbplats. Där sägs att normalformen är tjugoen, oavsett vilket genus det efterföljande huvudordet har, med undantag för ett fåtal neutrumord som brukar kombineras med tal, till exempel år och öre.

Faktum är likaså att språkbruket i viss mån vacklar. I tidningen Sydsvenskan stod det till exempel nyligen så här: "Och de senaste två månaderna har apatiska flyktingbarn i nio av tjugoett fall fått avslag på sina asylansökningar."

Det som är klart är att år föregås av tjugoett, trettioett och så vidare, både när man talar om ålder och när man talar om tidsperioder: hon är trettioett år, han fyller femtioett år, vi bodde där i tjugoett år. Detsamma gäller bland annat kilo, ton och som sagt öre: hon väger femtioett kilo, den kostade fyrtioett öre.

Nästan lika klart är att man normalt talar om tjugoen språk, trettioen barn, fyrtioen bord och så vidare.

Ser vi då närmare på de här exemplen börjar det utkristallisera sig en regel. Formerna på -ett används tillsammans med ett-ord som avser mått, mängder och liknande: vikt, tid, pris. I de fallen ser man mängden mer som en helhet, en viss kvantitet. Möjligen kan Sydsvenskans tjugoett fall också hänföras till den här kategorin? Däremot använder man formerna tjugoen, trettioen och så vidare när det snarare handlar om individer eller individuella föremål eller företeelser. De tjugoen språken och trettioen barnen är individuella på ett helt annat sätt än tjugoett år och femtioett kilo.

Lägger vi in ett adjektiv mellan räkneordet och det ord det bestämmer blir det ännu klarare att vi använder formerna på -en: tjugoen officiella språk, trettioen glada barn. "Tjugoett officiella språk" låter otänkbart, liksom "tjugoett officiellt språk". Detta gäller för övrigt också år: tjugoen långa år. Adjektivet gör här att åren individualiseras; vart och ett av dem är långt.

När talen är fristående har de alltid en form på -ett: lucka tjugoett, nummer trettioett, klockan sexton fyrtioett. Hade Sydsvenskan skrivit "i nio fall av tjugoett" skulle det alltså ha varit mer förenligt med huvudregeln.

Mikael Reuter