Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Scenario för celiaki och schizofrena schismer

Reuters ruta 19/1 2005

Det är inte alltid så lätt att veta hur man ska uttala främmande ord på svenska. Särskilt besvärligt kan det bli för oss finlandssvenskar, när vi påverkas av hur motsvarande ord skrivs och uttalas i finskan.

En läsare ringde häromdagen och påtalade det oriktiga uttalet av scenario med sk- som ofta förekommer i finlandssvenskan, dessvärre ibland också bland professionella journalister i radio och tv. Bakgrunden är förstås det finska skenaario. Scenario är ju besläktat med scen, ett ord som ingen svenskspråkig skulle uttala med sk- (men så heter det ju också näyttämö på finska, inte ”skeeni”). Också scepter (ett slags spira) uttalas med s- och inte sk-.

Ett annat vanligt feluttal är när det relativt nya ordet celiaki (glutenintolerans) uttalas med k- på grund av finskans keliakia. (Ordet – liksom företeelsen – verkar vara mer frekvent i Finland än i Sverige.) Mindre vanligt, även om det förekommer, är att cysta (fi. kysta) och cyklop (fi. kyklooppi) uttalas med k. Alla tre orden kommer ursprungligen från grekiskan, där de har uttalats med k-ljud, och det är därför förståeligt att man i finskan stavar och uttalar dem med k. Många andra lånord (ofta från latinet), som på svenska skrivs med c plus främre vokal, skrivs ju i finskan i stället med s (selibaatti, selli, sylinteri, sv. celibat, cell, cylinder), och i dem förekommer förstås aldrig ett k-uttal i svenskan.

Också vissa ord på g plus främre vokal som i svenskan uttalas med j får ibland i finlandssvenskan ett oriktigt uttal (med g), troligen på grund av finskt inflytande. Hit gör inte minst gen och genetik, som alltså ska uttalas med j-ljud, liksom gel (en lösning som stelnat till en elastisk halvfast massa; ordet är besläktat med gelatin och gelé, men uttalas ändå inte med sje-ljud som dessa). Andra exempel är statsnamnet Georgien (som uttalas med j-ljud i början men g i andra stavelsen) och gynekolog(i). Det ursprungligen franska gigolo kan däremot uttalas både med j och med g, och enligt Svenska språknämndens uttalsordbok även med sje-ljud (vilket väl nog är mindre vanligt).

Ett ord där svenskan däremot har samma uttal som finskan är schizofren, som alltså uttalas med sk- i början – i motsats till schema och schism som uttalas med sje-ljud (fi. skeema, skismi).

Alldeles lätt är det som synes inte, och ännu värre blir det när vi tittar på växlingen mellan j-uttal och sje-uttal i ord på g- (generell/generisk osv.). Men det har jag skrivit om för 12 år sedan...

Mikael Reuter