Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

När menar du på att man kan säga ombord?

Reuters ruta 16/3 2005

En gammal bekant till mig som numera är professor i Lund har under den senaste tiden lagt märke till att allt flera av hans studenter har börjat "mena på att". De menar på att straffen för våldtäkt bör höjas, och de kan påstå (både i skrift och i tal) att kungen ”menade på att” ingen i Sverige längre är beredd att ta sitt ansvar. Vad är detta för en konstruktion, och finns den numera också i Finland?

Lundaprofessorns iakttagelse blir snabbt bekräftad om man googlar lite på webben. Där hittar man tusentals belägg på konstruktionen: Kritiska bibelgranskare menar på att bibeln i mångt och mycket är förfalskad. Olle menar på att kopian är det absolut viktigaste i bilden näst efter bildspråket. Det finns de som menar på att vi skall vårda vårt modersmål...…

Jag har inte sett att den här konstruktionen – som uppenbarligen är relativt ny – skulle ha uppmärksammats i språkvårdssammanhang i Sverige. Det kan bero på att den än så länge inte är särskilt vanlig i t.ex. tidningstext.

Var det extra riktigt kommer ifrån kan man väl inte med säkerhet säga, men en möjlighet är att konstruktionen är bildad enligt mönstret av tänka på och fundera på. Språkforskare brukar säga att ett uttryckssätt inte breder ut sig om det inte har en egen funktion i språket, och det kan ju hända att de som använder ”menar på att” tycker att det ger en lite annan nyans än det enkla menar.

Allt tyder på att uttrycket ännu inte har fått spridning i Finland, och det finns säkert en och annan som menar på att det är lika så bra. Men förr eller senare kommer det säkert hit, och något starkt skäl att motarbeta det finns knappast.

Ombord på taxin?

Samma frågeställare undrar var gränsen går för när man kan säga ombord. ”Tidigare hälsades jag välkommen ombord på färjan mellan Helsingfors och Stockholm, på flyget mellan Helsingfors och Köpenhamn eller på flygbåten mellan Köpenhamn och Malmö. Något senare började man också hälsa mig ombord på tåget mellan Malmö och Lund, eller på bussen mellan Malmö och Göteborg. Nu kan jag också bli hälsad välkommen ombord på taxin mellan Lund och Malmö.”

Att ombord inte längre används bara om båtar utan också om flyg och tåg har länge varit allmänt, och även i fråga om bussar blir det allt vanligare: man stiger ombord på bussen och hälsas välkommen ombord. Men där börjar gränsen gå, åtminstone enligt min språkkänsla. Jag går inte ombord på en taxi eller en annan personbil. Jag råkade faktiskt här om dagen säga att det finns en Helsingforskarta ombord (på bilen), men det inte allvarligt menat och det uppfattades omedelbart som avvikande av dem jag talade till.

Mikael Reuter