Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Båtmästarvägen och magisterexamen

Reuters ruta 20/4 2005

En frågeställare undrar hur det är med gatunamn där första leden är en yrkesbenämning som slutar på -are. I regel faller ju det sista e när sådana ord står som förled i samansättningar: murarslev, skomakarskrå. Men i gatunamn står detta e ofta kvar: Muraregatan, Borgaregatan, Krigaregatan (exemplen från Ekenäs, Vasa och Karis). Är inte detta fel?

Ja, det kan man väl säga. Enligt modern svensk ordbildningspraxis ska det inte vara något e i sammansättningsfogen i sådana ord.

Stockholms stad beslutade redan år 1932 att stryka e i fogen i gatunamn m.m. där förleden är en yrkesbenämning som slutar på -are. Uppenbarligen ändrades också gamla namn. I Finland har man tydligen varit mer konservativ. Utöver de exempel som frågeställaren tar upp kan jag nämna Borgmästarebrinken, Gjutarestigen och Jägaregatan i Helsingfors.

I nytillkomna gatunamn följs däremot den nuvarande ordbildningsprincipen: Berättarvägen, Fornforskarvägen, Lärarstigen. Det är förstås inte omöjligt att gatunamn med bevarat e i fogen har tillkommit också på senare tid (kanske för att de har uppfattats som ”finare”), men det är definitivt inte ett mönster att rekommendera.

Magister- men doktors-

I och med den så kallade Bolognaprocessen för samordning av examensstrukturerna inom EU ar det blivit aktuellt att skilja mellan den lägre kandidatexamen och den högre magisterexamen. Ofta när detta kommer på tal ser man ordet skrivet med s i sammansättningsfogen: magistersexamen. Mönstret är troligen taget från doktorsexamen.

Men så ska det alltså inte vara. Sammansättningar med magister som förled har inget s i fogen: magistertitel, magisterbrev. Magister följer här samma mönster som de (relativt få) andra orden på -ister: komministertjänst, ministerutskott, registernummer.

Sammansättningar på doktor får däremot s i fogen, på samma sätt som när förleden är ett annat personbetecknande ord på -or: arrendatorsbostad, kantorstjänst, professorskompetens. Om förleden är att ord på -or som betecknar en apparat eller dylikt får vi däremot inget s i fogen: datoranvändare, motorbåt, rotorblad.

Ett extra s i magisterexamen är ändå enligt min mening ett mindre ont än det som håller på att ske i Sverige: där vill man tydligen vara så ”internationell” att man vid sidan av kandidatexamen ska införa en ”masterexamen” (jfr till exempel ”master of arts”). Hur dum och traditionslös får man vara?

Mikael Reuter