Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Skattesats och inkomst

Reuters ruta 17/11 2004

I och med den snart tio år gamla kommunallagen slopades det gamla krångliga begreppet skatteöre och ersattes enligt mönster från Sverige av skattesats (i lagtexten med den längre formen inkomstskattesats). Motsvarande finska ord är veroprosentti (tuloveroprosentti). 

Det här har jag skrivit om tidigare, och Hufvudstadsbladets läsare torde vara väl förtrogna med termen skattesats (den användes t.ex. på ett förtjänstfullt sätt i gårdagens tidning i två synliga rubriker). Men för åtskilliga politiker och journalister i andra medier tycks det vara svårt att komma till insikt om att det svenska ordet inte är en kopia av det finska. Det handlar alltså om det gamla ”hevonen on häst-syndromet”.

Faktum är att skattesats i betydelsen ’andel skatt uttryckt i procent’ har använts i svenskan sedan 1880-talet (enligt Nationalencyklopedins ordbok). Att det på finska motsvaras av veroprosentti ger oss inte någon anledning att på svenska kalla det ”skatteprocent”.

Existerar då ordet skatteprocent inte alls i svenskan? Det finns ju över 50 belägg från Sverige på webben, konstaterar den glade googlaren. Och visst stämmer det. Men för det första bör dessa drygt 50 belägg ställas mot de nästan 20 000 beläggen på skattesats, och för det andra visar det sig att skatteprocent används i en lite annan betydelse. Det handlar visserligen också om andel skatt uttryckt i procent, men nästan alla exempel visar att det är fråga om procentsatsen för den totala inkomstskatten, som framför allt påverkas av inkomstens storlek (alltså den progressiva skatten). Ett typiskt exempel är att ”det verkar logiskt att ta högre skatteprocent av en högre lön än av en lägre”.

Kommunalskatten liksom den progressiva statsskatten beräknas på den skattskyldiges inkomst, närmare bestämt förvärvsinkomst. I det här sammanhanget ska vi alltså inte tala om ”förtjänst”, eftersom det ordet i modern svenska används huvudsakligen dels abstrakt (det är hennes förtjänst att ..., han uppskattades inte alltid efter förtjänst), dels om mer eller mindre tillfälliga försäljningsinkomster osv. (han sålde aktierna med stor förtjänst). Också verbet förtjäna används allt mer sällan i betydelsen ’förvärva pengar’. Man tjänar några tusen euro i månaden, men man förtjänar beröm för sina insatser. 

Mikael Reuter