Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Nyfinländare?

Reuters ruta 21/1 2004

Vad ska vi kalla dem som har flyttat till Finland från ett annat land, bosatt sig här och blivit finska medborgare? Att kalla dem utlänningar (trots att de kanske rentav är födda i Finland) är ju inte rätt och riktigt, även om det tycks vara mer regel än undantag i synnerhet då tonen är främlingsfientlig. Då är invandrare bättre, även om det dels kan vara missvisande (om det handlar om barn eller barnbarn till dem som har invandrat), dels inte säger något om medborgarskap. Ett alternativ som har diskuterats bl.a. på Hufvudstadsbladets redaktion är nyfinländare. Kan det vara en bra lösning?

Ordet nyfinländare tycks inte ha någon större utbredning i dag. Man ser det någon enstaka gång, snarast kanske som översättning till det finska uussuomalainen. Men som konstruktion är det inte någon fennicism. I Sverige förekommer nysvenskar i den här betydelsen, och i Danmark är nydanskere ett väletablerat uttryck. I en färsk dansk utredning om språkpolitik, Sprog på spil, står det t.ex. så här: ”Modersmålet betegnede i almindelighed førstesproget hos langt de fleste henholdsvis danskere og svenskere, men i de senere årtier bruges modersmål og modersmålsundervisning om førstesproget hos henholdsvis nydanskere og nysvenskere.” (En annan sak är sedan att en sådan begränsning av ordet modersmål är totalt främmande hos oss i Finland.)

I norskan är det av lättförståeliga skäl otänkbart att använda nynorsk i den här betydelsen – nynorska är ju den ena av de två officiella skriftspråksvarianterna, vid sidan av bokmål.

När det gäller nysvensk och nysvenskar finns det vissa omständigheter som gör orden lätt diskutabla, även om de i många sammanhang används helt neutralt om invandrare som har blivit svenska medborgare. Det som kanske främst talar till ordens nackdel är att det finns en klart invandrarfientlig rörelse, med rötter i 1930-talet, som kallar sig Nysvenska Rörelsen. På dess webbplats står det bl.a. så här: ”Vår grundläggande inställning är, att varje folk bör skapa sin framtid på sin egen mark. Vi kräver stopp för invandringen och föreslår repatriering av främlingarna.” Rörelsens ungdomsavdelning kallar sig Unga Nysvenskar, och mot den bakgrunden är det kanske inte så frestande för en ung invandrare att kalla sig nysvensk.

Också när nysvensk används i betydelsen ’nybliven svensk’ sker det inte sällan med negativa förtecken. Citat från en chattsida: ”Blev åter igen hotad av ett gäng ’nysvenskar’ idag... Vet någon om det finns någon trevlig stad i Sverige som INTE kryllar av... erh, ’nysvenskar’?

Någon sådan belastning har knappast nyfinländare, åtminstone än så länge. Det borde därför finnas alla chanser att det kunde börja användas i lika neutral bemärkelse som nydansker på danska. En bidragande orsak är efterleden ‑finländare, som anger nationstillhörighet (i detta fall medborgarskap) snarare än etnisk eller språkligt kulturell tillhörighet. Man kan alltså ha en stark t.ex. somalisk identitet, men ändå betrakta sig och betraktas som nyfinländare.

Min bedömning är därför att det inte finns några hinder för att ge ordet nyfinländare en större spridning. Det är i varje fall bättre än att kalla våra nyblivna landsmän ”utlänningar”.

Mikael Reuter