Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Rätt instans

Reuters ruta 13/8 2003

”Förut var det kyrkan som var den viktigaste instansen för människorna, men nu är det biblioteket”, fick vi läsa i gårdagens tidning. Exemplet är en utmärkt illustration av den glidning i betydelsen av ordet instans som redan länge har varit på gång i finlandssvenskan.

Ordet instans avser ursprungligen en avdelning eller ett annat beslutsorgan på en viss nivå inom rättsväsendet. Behandlingen av ett ärende inleds i första instans, och om någon part överklagar går man vidare till andra instans och så vidare till det slutliga avgörandet fattas i sista instans, t.ex. i högsta domstolen. Uttrycket ”i sista instans” har på det viset börjat användas också i överförd bemärkelse med den allmänna betydelsen ’i sista hand’.

Mer allmänt används sedan instans också om vissa andra myndigheter och motsvarande institutioner. Svensk ordbok ger exemplet ”kontakta alla sociala instanser”, och man kan tala om att vända sig till en oberoende instans. Men som en underliggande grundbetydelse finns i varje fall tanken att det handlar om en viss avdelning eller nivå inom förvaltningen, som fungerar antingen som beredande instans, avgörande instans eller verkställande instans.

Att instans också används som fackterm i dataspråket och vissa vetenskaper är något som jag inte tar upp här.

Ser man till språkbruket i Sverige kan man konstatera att instans används just som det står i ordböckerna. De överlägset flesta exemplen handlar om första instans, högre instans, rätt instans, sista instans osv. Men man hittar också enstaka belägg på en mer allmän användning av ordet, t.ex. när det talas om en instans för information om miljöuppföljning.

I finlandssvenskan har denna allmänna betydelse gått ännu längre. Ordet instans har börjat användas som sammanfattande benämning på alla slags myndigheter, organisationer, institutioner m.m. Uppenbarligen fyller det en lucka, lite på samma sätt som samfund som ju i finlandssvenskan används i mer allmän betydelse än i rikssvenskan (under påverkan av det finska yhteisö).

Några typiska exempel ur finlandssvenska texter:
”Ett är säkert, vi jobbar hårt för våra medlemmar, och ARO är den enda instans som jobbar för medborgarinstitutens och folkhögskolornas undervisningspersonal.”
”Den instans som genomför projektet skall ha tillräckligt kunnande och tillräckliga förutsättningar för att verkställa projektet.”
”Har du någon – en person eller en instans – som du i svåra situationer kan vända dig till, som lyssnar och förstår och som du kan lätta ditt hjärta för och i bästa fall få hjälp av?”

Alternativen i fall som de här kunde närmast vara institution eller organisation, i vissa andra fall också organ.

Och när det handlar om kyrkan och biblioteket som i ingressen är det väl snarast samlingsplats som skribenten avser, snarare än kyrkan och biblioteket som institution?

Den här alltför allmänna användningen av instans hör knappast till de verkligt störande finlandismerna, men det skadar inte om vi låter en liten varningsklocka ringa när vi står i beråd att använda ordet.

Mikael Reuter