Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Nordvästerifrån? Sydifrån?

Reuters ruta 2/7 2003

Senast nu till midsommar fick vi i väderrapporten höra att det klarnar upp ”nordvästerifrån”. Det var säkert åtskilliga lyssnare som undrade om det är korrekt svenska att säga så, och svaret är givetvis nej.

Men varför är det så givet? Man kan ju säga att det klarnar västerifrån, varför inte då nordvästerifrån? Jo, för att det finns ett väderstreck som kallas väster, men inte ett som kallas ”nordväster” – det heter nordväst. Följaktligen är nordvästifrån en korrekt om än i praktiken rätt ovanlig riktningsangivelse. Det normala är att säga från nordväst. Samma sak gäller förstås sydost, västsydväst och alla andra kompassriktningar utom de fyra huvudväderstrecken.

Det intressanta är ju att vi i fråga om de fyra kardinalstrecken har ett slags dubbelt system: å ena sidan nord, ost/öst, syd och väst, å andra sidan norr, öster, söder och väster. För riktningarna där emellan har vi däremot bara sammansättningar som slutar på ost/öst respektive väst.

Sammansättningar på -ifrån och -ut bildas för kardinalstreckens del nästan alltid med norr, söder, öster och väster som förled, alltså österifrån, söderut. Enstaka gånger kan man i utpräglat sjömansspråk stöta på typerna sydifrån och nordut, t.ex. ”Insegling sker rakt sydifrån”, ”rakt nordut från hamnen finns ett grund”.

För övrigt är det inte så lätt att ange klara mönster för när man använder serien nord, syd osv. och när man talar om norr, söder osv., dels som fristående ord, dels i sammansättningar. Det märkliga är i alla fall att vi som har svenska som modersmål uppenbarligen aldrig upplever detta som ett problem. Kanske är det inte heller det, åtminstone när det gäller de fristående orden? T.ex. Nationalencyklopedins ordbok anger syd och söder, väst och väster respektive ost, öst och öster som synonymer (men hänvisar från nord till norr och från norr till nord med ett ”jfr”). Bonniers svenska ordbok anger att syd, väst och öst används särskilt om vindriktning. Det blåser alltså från syd, men lågtrycket eller flygplanet närmar sig från söder.

Men det verkar finnas andra subtila skillnader. Typen syd är uppenbarligen mest frekvent i sjömansspråk och över huvud när man uttrycker sig mer tekniskt och kanske mer exakt ”vi ankrade 50 m syd om bryggan”. Nord och syd, öst och väst används också om de motsatta delarna av jordklotet (eller delar av det), bl.a. för att framhäva motsatsförhållanden. Norr och söder, öster och väster är mer neutrala.

Nord/norr skiljer sig i vissa avseenden från de andra väderstrecken. Observera t.ex. att vi som bor i Norden (inte Norren) ibland längtar till värmen i södern, turistar i Fjärran östern och läser om vilda västern (inte syden, osten och västen).

I sammansättningar används nord, syd, öst och väst för att ange delar av en region, ett land eller en världsdel: Östnyland, Nordsverige, Sydafrika. Sammansättningar på norr, söder, öster och väster anger ofta den norra etc. av två eller flera orter: Norrgård, Söderhavet, Österhamn. Likaså används de för att beteckna det som ligger på en viss sida av något: Östersundom (’öster om sunden’), Västerbotten.

Som det har framgått tidigare är ost och öst i princip synonymer, men de används ändå i lite olika sammanhang. Ost hänför sig numera kanske främst till sjöfarten: vi talar om ostprickar och ostmärken, vinden blåser från ost och båten har ostlig kurs. Däremot skriver tidningarna gärna om svartjobbare från öst och om EU:s relationer till länderna i öst.

Slutligen: observera att det heter väderstreck, inte ”vädersträck”. Det handlar om streck på kompassen, inte om sträckningar.

Mikael Reuter