Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Julrepriser

Reuters ruta 18/12 2003

Så här inför julen kan det vara befogat med några favoriter i repris. Allt det jag tar upp nu är alltså sådant som jag har skrivit om mer utförligt tidigare, men det kan vara bra att få det samlat som ett paket till julen.

Låt oss börja med att än en gång ta upp frågan om stor och liten bokstav, den här gången i fråga om lucia. Jag konstaterade i höstas att luciadagen (liksom kortformen lucia för samma dag) skrivs med liten bokstav. Men också benämningen på ljusbärerskan själv skrivs med liten bokstav, åtminstone när det till exempel är fråga om vem som får vara skolans lucia eller när vi berättar att vi mötte två lucior på stan eller att någon bekant har uppträtt som lucia och sjungit luciasången. Detsamma gäller när vi spekulerar över vem som blir årets lucia, vare sig det gäller hela Finland eller någon stad eller region.

När valet väl är förrättat och respektive lucia uppträder i full skrud kan det däremot vara befogat att kalla henne Lucia, vilket då har namnfunktion. Den som i Helsingfors skrider ner för domkyrkans trappor är enligt detta Lucia. Jag medger att det kan kännas som en konstlad skillnad, och i tveksamma fall rekommenderar jag lucia med litet l.

Samma tider som vi firar lucia ordnar en stor del av alla arbetsplatser julfester av olika slag för sin personal. Dem ska vi inte efter mönster av finskans pikkujoulut kalla lillajul, för lillajul är i den finlandssvenska traditionen första advent. I Sverige firar man däremot inte lillajul och använder inte heller det ordet i någon av de här betydelserna.

Småningom blir det i alla fall dags för den riktiga julen. På julafton kommer han på riktigt, den där skäggiga gubben i den röda luvan som barnen har väntat så länge på. Och som jag har skrivit tidigare har han flera namn. I Sverige kallas han jultomten, i Finland vanligen julgubben eller på vissa håll julbocken, i Norge julenissen och i Danmark julemanden. Här ska man nog inte gå och säga att det ena är rätt och det andra är fel. Låt varje språkområde ha sin tradition.

På julafton har vi också glädjen att både ge och få julklappar. Det här speciella svenska ordet för julgåvor kommer sig av det sätt som gåvorna gavs på förr. Givaren klappade på dörren, öppnade den och slängde in gåvan. Helst skulle den vara försedd med en vers som visade vem som var givaren.

Efter juldagen följer annandagen eller annandag jul (inte ”julannandagen” eller ”andradag jul”). Av någon anledning har man i den finlandssvenska almanackan under de senaste åren börjat använda benämningen Stefanidagen (kanske på grund av fi. Tapaninpäivä). Den normala svenska benämningen är i varje fall utan tvekan annandag jul, i Finland lika väl som i Sverige.

Jag önskar alla läsare en riktigt god jul. Ses vi mellan jul och nyår eller en bit in på det nya året kan vi också önska varandra god fortsättning – i det förra fallet på det gamla året eller julhelgen, i det senare fallet på det nya året. Mellan jul och nyår kan vi också önska varandra gott slut på det gamla året, medan enbart ”gott slut” i mångas öron har en lite makaber klang.

Mikael Reuter