Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Anfalla och attackera

Reuters ruta 26/3 2003

Tre sorgligt aktuella verb är anfalla, attackera och angripa. Vad finns det för skillnad i betydelse mellan dem, och mellan de motsvarande substantiven anfall, attack och angrepp?

I många avseenden är ju de här tre orden mer eller mindre synonyma, och det är inte så lätt att ringa in de specialbetydelser de har. Inte minst i dagens läge, när nyheterna om Irakkriget strömmar in från amerikanska och brittiska källor, suddas betydelseskillnaderna lätt ut genom att den vanligaste engelska motsvarigheten till dem alla är attack. För den som översätter ett engelskt nyhetstelegram faller det sig därför ofta naturligt att skriva attack och attackera på svenska, också om de orden kanske inte ger de riktiga nyanserna.

Låt oss hålla oss till grundbetydelsen av orden, den som avser just militära och liknande förhållanden. Svensk ordbok definierar de tre verben med hjälp av motsvarande substantiv (’gå till anfall/attack/angrepp’), och ger följande definitioner och förklaringar till substantiven:
anfall offensiva (fientliga) åtgärder --- (ofta inledning till längre händelsekedja)
attack plötsliga offensiva åtgärder
angrepp direkt anfall (särsk. om handling av kortare varaktighet)

Redan i de här korta definitionerna hittar vi alltså några nyckelord eller uttryck som antyder vilka skillnaderna är. Ett anfall är ofta inledning till en längre händelsekedja, en attack är plötslig och ett angrepp är direkt och har kortare varaktighet. Orden förklaras också genom sammansättningar och exempelfraser: anfallskrig, anfallsstyrka, Tyskland gick till anfall på bred front; attackplan, lätta kavalleriet gick till attack; bombangrepp, ynglingen gick till angrepp mot såväl förare som fordon.

Försöker vi nu transponera det här på det aktuella Irakkriget kan vi säga att USA och dess allierade har startat ett anfallskrig och gått till anfall genom att först attackera Bagdad med precisionsbomber och sedan angripa städerna i södra Irak med marktrupper. Vi har också fått höra att de amerikanska styrkorna har angripits på flera håll av irakiska elitförband, och att dessa förband delvis har lyckats hejda det amerikanska anfallet. Vilken effekt de enskilda attackerna har haft får vi i princip veta dagligen, och det handlar minsann inte om några kavalleriattacker. Däremot är det mindre klart hur hela anfallet avancerar.

Att våra journalister någon gång talar eller skriver om attack i stället för anfall är kanske ändå inte så farligt, eftersom orden trots allt ligger så nära varandra i betydelse. Värre är det när engelskan färgar av sig på ett sätt som gör det hela direkt fel på svenska.

För en tid sedan stod det att Turkiet har ca 30000 ”trupper” på Cypern. Det som avsågs var naturligtvis 30000 man eller soldater; på engelska kan troups användas också i den betydelsen. Vi har också fått läsa att man väntar sig att stora delar av Iraks armé kommer att ”resignera” till amerikanerna och britterna (eng. resign, här ’ge sig’ eller ’överlämna sig’ eller ’gå över’) och att Irak påstås använda kvinnor och barn som ”humanitära” sköldar. Mänskliga misstag i och för sig, fast lite fatala (och med fatal avser jag här inte ’dödlig’, eng. fatal). Men låt oss inte resignera utan jobba vidare för att hålla svenskan ren från sådana semantiska angrepp!

Mikael Reuter