Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Underst bitti

Reuters ruta 19/6 2002

”Unders bittida om mårnarne red han (dvs. Karl XII) kring om arméen och lägret” står det i en karolinsk krigares dagbok från 1708. Tvåhundra år senare skriver en svensk författare ”Underst bittida på morgonen, ’de grand matin’, hade han afsändt detta bref” – men också den texten hänför sig till karolinska krigares dagböcker och innehåller kanske därför ålderdomligheter. Däremellan har uttrycket ”underst bittida” använts bl.a. av CJL Almqvist på 1840-talet (”Underst bittida morgonen derpå stod han upp och begaf sig till Ymsie”) och av den finlandssvenske författaren J Ahrenberg (”Morgonen därpå underst bittida”, 1890).

Det är alltså ett gammalt och anrikt uttryck som har diskuterats här i Dagboken med utgångspunkt i Ingrid Saaristos (sign. otsi) vers för kanske en månad sedan. Och det är åtskilliga läsare som har låtit höra av sig och berättat hur de själva eller deras föräldrar eller far- och morföräldrar har använt uttrycket underst bitti som är den nutida formen i (delar av) finlandssvenskan.

Som jag har konstaterat i en tidigare ruta skrev Hugo Bergroth i Finlandssvenska (1917) att uttrycket underst bitti var statt i utdöende i Sverige redan i början av 1900-talet. I Dalins ordbok från mitten av 1800-talet betecknas det som ”pop. o. fam.”, dvs. folkligt och familjärt.

Att döma av de svar som har kommit in hade jag uppenbarligen rätt när jag i min språkspalt för nio år sedan förmodade att uttrycket börjar vara ”statt i utdöende” också i finlandssvenskan. Även om ett dussintal personer har bekräftat att de känner till uttrycket så handlar det till stor del om äldre finlandssvenskar, och många hänvisar som sagt till sina föräldrar och deras föräldrar. En av de uppringande (75 år) berättar i alla fall att också hans dotter (ca 40) använder uttrycket, men intressant nog mest i den ursprungliga formen underst bittida (som också nämns av en annan läsare, men hänförs till tiden före kriget).

Att döma av läsarreaktionerna har uttrycket en jämn spridning över hela Svenskfinland. Bland dem som tagit kontakt finns personer med rötter i både Österbotten, Åboland och Nyland. Två är numera bosatta på Åland och en av dem (43 år, rötter i Sjundeå) bekräftar att uttrycket förstås också där även om det kanske är importerat.

Betydelsen är ju, för att citera några läsare, ’förbaskat tidigt’, ’oförskämt tidigt’, ’okristligt tidigt’, ’tidigare än vad som känns trevligt’. Det motsvarande uttrycket i svinottan uppfattas av några som rikssvenskt och av en som ”kallt, otrevligt och tråkigt”.

Den typiska användningen hänför sig till resor. Det är tydligen tidiga flyg och tåg som i dag tvingar folk att stiga upp underst bitti.

En läsare säger sig ha använt uttrycket undersbitti (alltså utan t i underst) sedan barndomen på 1910-talet, och kopplar ihop det med substantivet under: det är ett rent under att någon orkar stiga upp så tidigt. Också det äldsta belägget ur karolinerdagboken är ju unders bittida, men det handlar nog om en uttalsreduktion och inte om något under. Alla andra exempel visar klart att förstärkningsordet är underst. Någon riktigt bra förklaring till det har jag inte, men kanske har man sett tiden som något som rör sig uppåt längs en lodrät axel, så att det som är riktigt tidigt är ”underst”?

Mikael Reuter