Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Två läkarsöner

Reuters ruta 25/9 2002

En kollega till mig har gjort mig uppmärksam på en ny typ av sammansättningar som har börjat dyka upp i finlandssvenska tidningstexter. Det handlar om personbeteckningar med släktskapsord som efterled och yrkesbeteckningar eller motsvarande som förled: Rinnes två läkarsöner, hon bjuder sin soldatson på mat, de två gitarristbröderna.

Det som är påfallande och ovant är inte de sammansatta orden som sådana, utan relationen mellan förled och efterled. Läkarsöner och soldatsöner har vi hört talas om förut, men då har det varit fråga om söner till läkare respektive soldater.

Det intressanta med sammansättningar är ju att de kan uttrycka väldigt många olika relationer mellan sammansättningsleden. Jag har i en av mina första språkspalter (1986) varit inne på kvinnopräster och kvinnoläkare, polismisshandel och kvinnomisshandel, flickjägare och fallskärmsjägare. I det aktuella fallet är det fråga om en typ av sammansättning där efterleden och förleden förhåller sig till varandra som subjekt till predikativ, dvs. det som uttrycks med efterleden är det som uttrycks med förleden. Eller med andra ord: Rinnes två söner är läkare, och de två bröderna är gitarrister.

I och för sig är det här en helt acceptabel relation i sammansättningar, även om den kanske inte är så vanlig. En pojkvän är en vän som är pojke, inte vännen till en pojke, en prinsgemål är en (drottning)gemål som är prins, inte gemålen till en prins, änkeprostinnan är en prostinna som är änka och soldatgossen i Fänrik Ståls sägner var en gosse som var soldat (även om han dessutom var son till en soldat). Till samma kategori hör för övrigt också kvinnopräst, en sammansättning som många språkvårdare vill ersätta med kvinnlig präst (vem har hört talas om "manspräster"?).

Med hänvisning till det här menar jag att de två gitarristbröderna utan vidare kan införlivas i en typ som existerar sedan tidigare. När vi talar om sångarbröder och frimurarbröder handlar det visserligen inte om manliga syskon utan om bröder av ett annat slag som är sångare respektive frimurare, men ett helt motsvarande exempel med manliga syskon är konstnärsbröderna von Wright.

När det gäller söner och döttrar spelar emellertid det semantiska elementet en så stor roll att vi har svårt att acceptera den här typen av sammansättningar. Läkarsöner och lärardöttrar uppfattas som sagt som söner till läkare och döttrar till lärare. Om det sägs att mamman bjuder sin soldatson på mat så utgår man från att det är den av hennes söner vars far är soldat.

Frågan är om det här är en sammansättningstyp som håller på att sprida sig (kanske under påverkan från motsvarande typ i finskan?). Det är svårt att säga utifrån några få exempel, men det är i varje fall inte något som jag vill uppmuntra – trots all den variation som finns i fråga om relationen mellan förled och efterled i sammansatta ord.

Mikael Reuter