Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Pluralformer

Reuters ruta 9/1 2002

Oriktiga pluralformer på -n av ord med den-genus har varit aktuella i två insändare kring jul och nyår. Sin speciella aktualitet får frågan dessutom av euron – dess värre ser och hör man fortfarande "euron" också i plural. Dags alltså att ägna ytterligare en språkspalt åt detta evighetsproblem.

Gemensamt för ord som å ena sidan ordförande och studerande, å andra sidan radio, video, guru, taxi, silo, bastu och kaveri (i den mån det sista ska betraktas som ett svenskt slangord) är att de alla är en-ord (den-genus, reale) vars pluralböjning är besvärlig för många språkbrukare. Framför allt i finlandssvenskan har det lett till att många använder en pluralform på -n, lånad från pluralformen av neutrer på vokal (typ dike – diken, tema – teman, äpple – äpplen).

Men i svenskan har en-ord aldrig ändelsen -n i plural. En tumregel som jag har gett tidigare är att ett svenskt ord normalt aldrig kan ha samma form i bestämd form singular och obestämd form plural. (Ett av de få undantagen är centrum som kan användas i bägge dessa funktioner.) Eftersom den bestämda formen i singular av orden ovan är ordföranden, radion, taxin, bastun och kaverin så kan de formerna följaktligen inte användas som obestämd form pluralis. Att den felaktiga pluralformen sprider sig som en löpeld bland finlandssvenska ungdomar gör den inte ett dugg mer acceptabel.

Personbetecknande ord på -ande får som bekant ingen ändelse i plural. Det heter två vice ordförande, flera studerande, få sökande, väderrapport för sjöfarande. En-ord på -ande ska alltså inte förväxlas med ett-ord som oftast betecknar en handling eller resultatet av en handling (anförande, betänkande, yttrande). De senare får, precis som andra neutrer på vokal, ett -n i plural: anföranden, betänkanden, yttranden. En bidragande orsak till förväxlingen (som gör att pluralformer som "ordföranden" förekommer också i Sverige) är säkert att bestämd form plural sammanfaller: ordförandena, anförandena.

Som en liten parentes (även den inspirerad av den ena insändaren) kan jag här inskjuta att det oböjda ordförande förut ofta användes i bestämd betydelse i protokoll och liknande sammanhang ("ordförande öppnade mötet kl. 15"). Det är säkert bakgrunden till "ordförandes gäst" som nämndes i insändaren. Men den användningen är numera föråldrad. Menar man ordföranden så ska man skriva ordföranden.

Lite besvärligare är det med pluralformerna av en-ord som slutar på annan obetonad vokal än -a och -e. För det mesta går det bra med ett enkelt -r i plural: radior, videor, silor, kaverir (med samma förbehåll som tidigare …) och naturligtvis bastur, men i andra fall kräver åtminstone SAOL -er eller -ar: guruer, babyar/babyer (eller bebisar). Och taxi är oböjt i plural: vi behöver två taxi.

Och euron, ja. Som det har påpekats i ett otal sammanhang används euro för det mesta oböjt också i plural betydelse (där man i motsvarande fall skulle använda t.ex. kronor): tio euro, betala i/med euro, vi har övergått till euro, alla transaktioner sker i euro. Bara när det gäller de enskilda mynten och sedlarna kan man använda pluralformen euror: jag fick mina första euror den andra januari. Men aldrig, aldrig, aldrig "euron" i pluralis!

Till den insändarskribent som tyckte att jag alltför sällan diskuterar frågor som dessa i min språkspalt kan jag säga att detta var minst femte gången jag tar upp de här pluralformerna. De gamla språkspalterna kan läsas på webben, och flera av dem i boken Reuters rutor 2.

Mikael Reuter
 

Obs! För revidering av rekommendationen om hur euro böjs se "Hur ska vi hantera euro?".