Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Ombildade familjer

Reuters ruta 13/11 2002

Med jämna mellanrum aktualiseras frågan om vad man på svenska ska kalla den typ av familj som inte är en traditionell kärnfamilj med mamma, pappa och barn utan en ny kombination med omgifta (eller ogifta) vuxna och deras barn från tidigare äktenskap eller förhållanden. Det som på finska kallas uusperhe, med andra ord.

Jag har skrivit om det här en gång tidigare (våren 1994), och konstaterade då att den direkta översättningen av uusperhe, nämligen ”nyfamilj”, inte var ett särskilt bra ord. Snarast skulle man väl vänta sig att det betyder nybildad familj i allmänhet. Redan då kunde jag också konstatera att man i Sverige har gått in för en återanvändning av förleden styv-, så att en familj med en eller två styvföräldrar och ett eller flera styvbarn kallas styvfamilj.

Under de år som gått har mina kolleger och jag inte sett någon anledning att förhålla oss mer välvilligt till ordet ”nyfamilj”, även om det troligen har börjat användas allt oftare i finlandssvenska sammanhang. Ordet har inte vunnit spridning i Sverige (det enda belägget på ”en s.k. nyfamilj” på en rikssvensk webbplats visade sig ha finländskt ursprung), och mina språkvårdarkolleger i Sverige har inte heller något till övers för det eftersom det snarast är missvisande till betydelsen. Så språkgranskningsprogrammet Svefix betecknar ”nyfamilj” som en oriktig finlandism och föreslår i stället styvfamilj.

Men samtidigt förstår jag också dem som drar sig för att tala om styvmödrar, styvfäder och styvfamiljer. Den elaka styvmodern i bröderna Grimms sagor har satt djupa spår i vårt inre, och vi vet att det inte är så roligt att bli styvmoderligt behandlad. Då hjälper det inte att visa på att styvfamilj används helt neutralt i Sverige, bland annat i tidningspressen.

Nu verkar det i varje fall som om ett nytt uttryck utan känslomässigt belastade associationer har börjat användas i Sverige. Bland annat Statistiska centralbyrån talar nämligen om ombildade familjer: ”Med ombildad familj menas en familj med sammanboende föräldrar där ett eller flera barn är enbart mannens eller enbart kvinnans (inklusive eventuella gemensamma barn)”. Också andra pålitliga källor använder det uttrycket, bland annat LO och Rädda Barnen.

Än så länge är visserligen styvfamilj klart vanligare än ombildad familj (ca 300 belägg på webben mot ca 90 för ombildad familj). Jag kan inte låta bli att citera ett av de färskaste exemplen, ur Aftonbladet i måndags. Texten handlar om benämningar på olika slags samlevnadsförhållanden, enligt mönster av de gamla orden sambo, särbo, exbo, mambo osv.:

”Där kompletteras de klassiska definitionerna med nya som dumbo (par som borde flytta isär men som är för dumma för att inse det) och krylbo (styvfamilj där det kryllar av egna och andras ungar).”

Alltnog, nu har vi i varje fall två möjligheter att ta till: styvfamilj om vi inte störs av associationerna till den elaka styvmodern, och ombildad familj om vi vill ha ett helt neutralt uttryck och inte besväras av att det är lite längre. Glöm ”nyfamiljen”!

Mikael Reuter