Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Ta i beaktande

Reuters ruta 14/3 2001

Det finns en språkriktighetsfråga som många finlandssvenskar över femtio i varje fall är säkra på: uttrycket ”ta i beaktande” är en finlandism som absolut bör undvikas. Antingen ska man säga/skriva ”ta i betraktande” eller ”beakta”. För så fick vi lära oss i modersmålsundervisningen.

Modersmålslärarna på 1950-talet (och säkerligen både dessförinnan och en god bit in på 1960-talet) hade läst sin Högsvenska av Hugo Bergroth och Björn Pettersson. Där står det mycket riktigt ”Taga i beaktande: hsv. taga i betraktande, beakta” (hsv. står för högsvenska). Och på den tiden Högsvenska skrevs stämde detta troligen – åtminstone har jag inte i äldre svenska ordböcker hittat uttrycket ”ta i beaktande”.

Men säg den sanning som varar i evighet. Antingen har denna fasansfulla finlandism spritt sig till Sverige, eller så har utvecklingen i sverigesvenskan helt oberoende av finlandssvenskan lett fram till att ta i beaktande i dag är ett helt vanligt och fullt acceptabelt uttryck. Första gången det mig veterligen uppträder i en ordbok är i Svensk ordbok 1986.

Ser man på svenska texter av i dag (till exempel tidningstexter i Språkbanken vid Göteborgs universitet) kan man snabbt konstatera att ta i beaktande rentav är mer frekvent än ta i betraktande. Dessutom visar det sig att ta i betraktande ofta inte alls används i betydelsen ’beakta’ utan mer bokstavligt, som i exemplet ”när man tar hela marken i betraktande så upptäcker man att …” Här är det alltså fråga om att man betraktar marken, inte att man beaktar den.

Ett äldre exempel från början av förra seklet belyser samma betydelse av uttrycket: ”Under ceremonierna hade de närvarande tillfälle att taga i betraktande den hemtrevliga logelokalen och de lika förträffliga som smakfulla dekoreringarna därstädes.” En likartad betydelse har vi i följande sats: ”Det finns tankar, idéer, kritik och synpunkter som vore väl värda att tas i betraktande”. Här är det inte fråga om att beakta dessa idéer m.m., utan snarast att ta dem i skärskådande.

Med detta vill jag inte förneka att också ta i betraktande framför allt tidigare har används i den betydelse som anges i Högsvenska. Men det är en ganska naturlig utveckling att det har uppstått en s.k. kontamination mellan detta uttryck och det enkla beakta, med ta i beaktande som resultat.

Det finns inga som helst skäl att beklaga en sådan utveckling. Tvärtom kan vi vara glada över att vi inte längre behöver ta de gamla modersmålslärarnas varnande ord i beaktande i detta fall utan tryggt kan använda ett uttryck som har förekommit i finlandssvenskan i åtminstone över femtio år.

Mikael Reuter