Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Rumba rena grekiskan?

Reuters ruta 10/1 2001

”Oj, vilken rumba!” var den dominerande rubriken i Hufvudstadsbladets söndagsbilaga på nyårsaftonen. Och den rumban har sedan valsat runt i olika varianter, framför allt på insändarsidorna. De flesta finlandssvenskar förstod säkert vad som här avsågs med rumba – åtminstone de som är bra på finska. Men för den som inte kan finska kan rumban bli rena grekiskan, om man inte av sammanhanget kan gissa sig till betydelsen. 

Vi har här ett av många exempel på hur ett ord kan användas bildligt i ett språk på ett sätt som inte förekommer i ett annat språk. Rumban är enligt Nationalencyklopedin en ”latinamerikansk dans, ursprungligen från Cuba, i snabbt tempo och vanligen i 4/4-takt” som ”kombinerar afrikansk och karibisk rytm”. Att ordet rumba i finskan därför har börjat användas om allt möjligt där det är fart på och lite allmän villervalla är lätt att förstå. Men den betydelsen har ordet alltså inte fått i svenskan, utan där används det bara helt sakligt om dansen. Trist, tycker kanske någon, men så är det, och det bör vi rätta oss efter om vi vill bli förstådda.

Det betyder naturligtvis inte att svenskan saknar målande ord för motsvarande företeelser. Ett sådant nämnde jag redan i förra stycket: villervalla. Vill man framhålla det positiva kan man säga att det är liv i luckan (t.ex. på en fest) eller att det är full rulle eller full ruljans. Mindre positivt är det när det är kalabalik.

I fallet Monica Welling är det svenska uttryck som faller sig mest naturligt i varje fall en sån cirkus!

Och visst kan danser användas bildligt i svenskan också. Inte minst valsen har gett upphov till uttryck som valsa runt (både konkret, t.ex. bilen valsade runt på banan, och abstrakt som i första stycket med rumban som har valsat runt i tidningsspalterna), dra eller slå en vals eller helt enkelt valsa ’ljuga, bluffa’, och den valsen går jag inte på ’den lögnen tror jag inte på’.

Grekiska och mesopotamiska

I första stycket skrev jag att rumban kan bli rena grekiskan för den som inte kan finska. Men för en finne är det lika konstigt om någonting är ”täyttä kreikkaa” som det för en svensk är att cirkusen kallas rumba. På finska är det nämligen hebreiskan som har äran att symbolisera det obegripliga: se on täyttä hepreaa. Jag har stött på något enstaka fall av ”rena hebreiskan” också i svenska texter (bl.a. i en språkspalt som jag själv har skrivit ...), men det kan knappast betraktas som ett idiomatiskt uttryck annat än möjligen i finlandssvenskan.

Slår man upp heprea i Stora finsk-svenska ordboken får man veta att täyttä hepreaa översätts med ”rena mesopotamiskan”. Också det verkar vara mycket sällsynt i svenska texter – jag har t.ex. inte hittat det genom sökning på webben. Men enligt Nationalencyklopedins ordbok kan mesopotamiska också användas ”överfört om obegripligt språk”, och det stöder ju den finsk-svenska ordboken. Kanske är det så att också rena mesopotamiskan är vanligare i finlandssvenskan än i rikssvenskan? Uppfattas grekiskan inte som tillräckligt exotisk hos oss?

Mikael Reuter