Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Om goda finlandismer

Reuters ruta 8/8 2001

Den lilla debatten om flygplats och flygstation som uppstod i Hufvudstadsbladet efter min ruta i juni var intressant på många sätt. Den visade än en gång hur man kan se på finlandismer på olika sätt och försvara dem med olika argument. Någon absolut sanning går knappast att finna, om man inte konsekvent går in för antingen acceptera eller helt utdöma alla ord i finlandssvenskt språkbruk som skiljer sig från svenskan i Sverige.

Samma diskussion har egentligen förts i över hundra år redan. De flesta som har uttalat sig, från Hugo Bergroth och hans kritiker till dagens språkvårdare och deras kritiker, har varit eniga om huvudprincipen: det är olyckligt om finlandssvenskan fjärmar sig från svenskan i Sverige och ännu värre om den utvecklas till ett eget språk, men samtidigt finns det mycket i finlandssvenskan som är värt att ta vara på.

Oenigheten gäller för det mesta enskilda detaljer, som nu frågan om flygplats och flygstation.

Själv är jag beredd att försvara en hel del speciella finlandismer, men jag har den principiella inställningen att svenska facktermer så vitt möjligt bör vara desamma i Sverige och Finland. Jag kan inte se att det finns någon sådan skillnad mellan en flygplats i Finland och en flygplats i Sverige att det skulle motivera att vi kallar våra flygplatser flygstationer.

I ett av debattinläggen framhölls mycket riktigt att benämningen flygstation förekom i Sverige redan i början av 1900-talet. Ända in på 1940-talet talade man om Göteborgs flygstation (som också kallades flyghamn).

Men lika obestridligt är att språkbruket har ändrats. I dag – och det måste vara dagens språkbruk som gäller – kallas allmänna civila flygplatser just flygplats, helt oberoende av tidigare svenskt språkbruk eller terminologin i engelskan, tyskan eller finskan. I danskan har man stannat för samma bildning som engelskan, lufthavn, medan man på norska på samma sätt som på svenska talar om flyplass. Inget av de här orden är ”bättre” eller ”sämre”.

Både flygstation och flyghamn förekommer fortfarande på svenska, men det förra är alltså en för civil luftfart upplåten del av en huvudsakligen militär flygplats och det senare används i dag med få undantag om hamnar för mindre sjöflygplan. Att det i flygstationens uppgifter ingår ”att betjäna den civila luftfarten vad gäller såväl passagerare som luftfartyg” gör inte flygstationen till en vanlig civilflygplats eller Helsingfors-Vanda flygplats till en flygstation.

En intressant fråga i det här sammanhanget är vem som har ansvaret för vad våra flygplatser kallas. Luftfartsstyrelsen har i princip gått över till flygplats, så vitt jag har kunnat utröna. Lagstiftningen talar likaså i huvudsak om flygplats. Men på vägskyltarna – till och med i Mariehamn – står det FLYGSTATION.

Vår finlandssvenska värld går inte under på grund av att en finlandism som flygstation lever vidare. Men det finns många av samma typ, och jag har svårt att förstå varför det ska vara så viktigt att hålla fast vid dem. För att än en gång citera Hugo Bergroth: ”Skola vi och våra efterkommande tala ren svenska, och det vilja vi väl alla, så måste vi se till att vårt språk utvecklas i samma riktning som Sveriges, och så vitt möjligt i jämbredd med det.”

Mikael Reuter