Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Krux och mera krapula

Reuters ruta 28/11 2001

I den förra rutan skrev jag om ordet krapula och uttrycket ”i sista valete”, och dem återkommer jag till nedan. Men först ska jag säga några ord om ett annat ord av latinskt ursprung som sedan gammalt har använts annorlunda i finlandssvenskan än i Sverige, nämligen krux.

Latinets crux betyder kors, inte minst som pinoredskap för avrättning, och i överförd betydelse även kval, pina, vedermöda och fördärv.

Det är uppenbarligen ur dessa överförda bemärkelser som den vanliga svenska betydelsen av krux (liksom eng. crux) har utvecklat sig. T.ex. Svensk ordbok definierar krux som ”(irriterande) enstaka svårighet i ngt som annars är problemfritt”, alltså mer eller mindre detsamma som stötesten eller problem. Det förekommer främst i uttryck av typen ”kruxet är bara det att …”, ”det stora kruxet med x är att …”. I Svenska datatermgruppens artikel om datatermen cache står det bl.a. så här: ”Kruxet med cachetekniken är att i förväg kopiera just den information till cachen som strax kommer att behövas. Ett annat krux är att cachen snabbt blir full …”

Intressant nog har krux blivit en etablerad term inom bergsbestigning och klättring, där det avser den tekniskt svåraste sekvensen på en led: ”Ledbyggarna har fått kalla fötter och sätter upp stora grepp i början för att försäkra sig om att få se några goa gubbar uppe i taket. Väl där går de ett stenhårt krux till mötes. Först att nå dit var NN, men kruxet blev hans överman.”

I finlandssvenskan förekommer som sagt ett annat ord krux, som för övrigt är utrum, alltså en krux, i motsats till det förra. Hugo Bergroth tar i boken Finlandssvenska upp uttrycket ”sätta en krux i marginalen” i betydelsen ’sätta en bock i kanten’, och på det sättet har ordet använts redan av Topelius. En sådan ”krux” har visserligen inte formen av ett kors, men man kan ju alltid spekulera i om tecknet för fel i äldre tider kunde ha varit ett kryss.

När man på finlandssvenska ”kruxar för” eller ”kruxar i” så kan det ju faktiskt vara fråga om ett kryss (t.ex. i en ruta) lika väl som en bock. Motsvarande allmänt svenska uttryck är pricka för, kryssa för, bocka för eller sätta kryss för/i.

Åter till krapulan

I min förra ruta hade datorerna spelat mig ett spratt som några alerta grekiskkunniga läsare omedelbart reagerade på. Jag hade i min text använt ett specialtecken för långt e (med streck ovanför) i det grekiska ordet kraipale, men tecknet nådde aldrig fram till Husis, med resultatet att det stod ”kraipal” i den tryckta texten. Så ska det alltså inte vara.

Ett par läsare har också påpekat att det andra finska ordet för baksmälla, kohmelo, i själva verket är ett lån från ryskan där baksmälla kallas pochmelje, bildat till po ’efter’ och chmel ’humle; rus’. En dialektal parallellform i finskan som ligger ännu närmare ursprunget är pohmelo.

Slutligen har en läsare upplyst mig om att den latinska avskedshälsningen valete också kan anas bakom ett uttryck ”göra valet” som finns i vissa dialekter i Sverige i betydelsen göra färdigt, göra slut. Det kan hända att det har lånats in redan på medeltiden.

Nog med latin för en tid framöver. Men försök undvika att drabbas av krapula i dessa julfesttider. Valete!

Mikael Reuter