Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Huvudmän och övermän

Reuters ruta 28/3 2001

En intressant och förhoppningsvis tillfällig kontamination i en tidningsartikel här om dagen får mig att gripa till tangentbordet för att reda ut några begrepp. Artikeln handlade om en statligt anställd som inte hade mycket gott att säga om sin ”överman”, dvs. staten. Det måste sannolikt ha varit fråga om en sammanblandning av å ena sidan huvudman, å andra sidan något ord på över-, kanske överordnad eller överhuvud. 

Att ordet överman inte har något med personer i chefsställning eller arbetsgivare att göra är väl tämligen klart. En överman är ju en överlägsen motståndare, ofta inom ett visst område: Kalle var van vid att alltid vara bäst i matematik, men i Lisa mötte han sin överman. Som tennisspelare har han knappast någon överman i vårt land.

Närmast i den betydelse som avsågs i artikeln kommer väl just huvudman, även om inte heller det passar riktigt i det aktuella sammanhanget. Man kan visserligen säga att staten är huvudman för en viss institution eller en viss verksamhet, men inte gärna att den är huvudman för en enskild statsanställd.

Ordet huvudman har i svenskan tre huvudbetydelser. För det första används det om en person eller organisation som har gett någon (t.ex. en advokat) fullmakt att uträtta något för sin räkning. För det andra avser det en myndighet eller organisation som (juridiskt och ekonomiskt) har ansvaret för en viss verksamhet: Svenska folkskolans vänner är huvudman för ett flertal folkhögskolor. Slutligen används det om den äldsta manliga medlemmen av den äldsta grenen av en adlig ätt.

I den sista betydelsen tangerar huvudman betydelsen hos ordet överhuvud, t.ex. när man talar om familjens överhuvud. Men orden bör ändå hållas isär: ett statsöverhuvud kan inte (som i en bok om Mannerheim) kallas ”statens huvudman”. I det fallet hade det finska originalet färgat av sig: finskans päämies betyder både huvudman (i den första betydelsen ovan) och överhuvud.

Från finskan kommer också det i finlandssvenskan alltför vanliga bruket att tala om en skolas eller ett sjukhus ”upprätthållare” (fi. ylläpitäjä) i stället för huvudman.

Slutligen vill jag i det här sammanhanget än en gång ta upp ordet förman, som genom påverkan från finskans esimies ofta används i en alltför allmän betydelse i finlandssvenskan. I svenskan används ordet förman nämligen inte om vilka chefer som helst utan främst om arbetsledare på en lägre nivå, t.ex. i fabriker, och om chefer i det militära.

Mikael Reuter