Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Historiska händelser och unika företeelser

Reuters ruta 5/9 2001

Det här är en historisk språkspalt. Aldrig tidigare har ordet ”historisk” behandlats i en språkspalt i Finland – kanske inte ens i Sverige. Och troligen är det unikt att samma språkspalt handlar om både historisk och unik.
Det verkar som om framtida historieskrivare skulle få det ganska arbetsamt när de ska skriva om det tidiga 2000-talet. Det går knappast en dag utan att vi får läsa om något historiskt i tidningarna.

Att president Putin i förrgår lade ner en krans vid Mannerheims grav var kanske en sådan historisk händelse som rättfärdigar rubriken ”Historisk kransnedläggning”. Det var ju faktiskt första gången en rysk president hedrade marskalk Mannerheim med en kransnedläggning, och handlingen hade ett stort symbolvärde. Men kommer den att nämnas i de historieböcker som ges ut om femtio år eller mer? Det är förstås inte omöjligt, men det är föga sannolikt – om det inte blir så att kransnedläggningen är den symboliska starten för ett på något sätt förändrat förhållande mellan Ryssland och Finland.

I de flesta andra fall ställer jag mig betydligt mer skeptisk till den historiska betydelsen av en händelse. När president Bush besökte Göteborg i samband med EU-toppmötet på försommaren sades detta vara ett historiskt besök. Vem kommer att minnas det om några år? Det som kanske kommer att sätta spår i historien är kravallerna i Göteborg, men det var nog inte detta som avsågs när man talade om det historiska besöket.

Ännu mer påfallande är alla de historiska händelserna inom idrotten. Var det en ”historisk” seger när England slog Tyskland i en fotbollslandskamp för några dagar sedan? Och vad var det som gjorde den historisk? Var det för att det var en svensk fotbollsspelare som gjorde hat-trick för England, på samma sätt som en engelsk spelare i den ”historiska” VM-finalen för 35 år sedan?

Exemplen förekommer förstås inte bara på sportsidorna. För en tid sedan fick vi läsa att Finlandiahuspubliken fick uppleva ett stycke ”orkesterhistoria” då Olli Mustonen visade att han är redo för stordåd som dirigent. Jag betvivlar inte att det var fråga om en utomordentlig musikalisk prestation. Men orkesterhistoria? På vilket sätt?

Ett annat musikuppträdande som på sin tid betecknades som ett ”historiskt steg inom det finländska musiklivet” var när Mästarna som den första finländska ensemblen uppträdde på Scandinavium i Göteborg den 4 september 1999. Jag är ingen stor kännare av musik, men jag misstänker att det finländska musiklivet har tagit större steg utan att de har betecknats som historiska.

På samma sätt som historisk används ofta unik som ett allmänt förstärkande ord. ”Unik översättargärning” stod det till exempel som rubrik för dödsrunan över en i och för sig ytterst välmeriterad och framstående svensk översättare i Frankrike. Ingen ifrågasätter värdet av hans översättargärning, men att kalla den unik är väl ändå diskutabelt, inte minst mot bakgrunden av att det har funnits många andra framstående översättare och kulturförmedlare.

Att sätta etiketten historisk på snart sagt allt som händer för första gången och unik på allt som framstår som lite extra är att försvaga och urvattna ordens betydelse. Jag föreslår att Hufvudstadsbladet inför ransonering: varken historisk eller unik får användas mer än en gång i månaden, och journalisterna får förhandla med chefredaktören varje gång de vill använda den kvoten.

Mikael Reuter