Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

För och till kännedom

Reuters ruta 7/2 2001

Det är över tio år sedan jag senast har behandlat frågan om ”för kännedom” respektive ”till kännedom”, och det tycks vara något som fortfarande väcker både intresse och känslor. Det är många här i Finland som har vant sig vid att få skrivelser till kännedom och tycker att uttrycket för kännedom tyder på okunskap eller ”rikssvensk” brist på känsla för prepositionsbruk. ”Hur, varför och med vems bemyndigande har begreppet för kännedom nu så fullständigt översvämmat alla instanser” stod det t.ex. i ett brev som jag fick för ett drygt år sedan. Jag ska alltså ta upp frågan en gång till, och denna gång lite mer utförligt.

Först av allt vill jag påpeka att vi här har att göra med två eller kanske rentav fler konstruktionstyper. När vi inom den finlandssvenska språkvården har rekommenderat för kännedom hellre än till kännedom i fråga om t.ex. kopior som sänds till andra mottagare än den egentliga adressaten, innebär detta alltså inte att man aldrig borde använda uttrycket till kännedom.

Kommit oss till kännedom

Det är alltså helt normalt att tala om att något ”har kommit styrelsen till kännedom”, att en reklamation skall ”ha kommit oss till kännedom” före en viss tid eller att vissa dolda uppgifter borde ”komma allmänheten till kännedom”. På samma sätt kan man säga ”det har kommit till vår kännedom att ...” eller ”jag visste inte att det hade kommit till hennes kännedom”.

Gemensamt för nästan alla belägg på till kännedom i rikssvenska texter är, som exemplen visar, att uttrycket kombineras med verbet komma.

Skicka/få för kännedom

Det fall som oftast är aktuellt är av en annan typ än exemplen ovan. Någon skickar en kopia av en skrivelse eller ett protokoll eller något annat liknande material till en eller flera personer som inte är mottagare av det egentliga dokumentet men som bör bli informerade. I normala fall skriver avsändaren då en lapp där det står bara ”För kännedom”. Samma sak gäller förstås elektroniska dokument. I e-posten är det t.ex. vanligt att det utöver adressatfältet finns ett fält märkt ”Cc” (kopia till) där man skriver adresser till sådana som ska få brevet för kännedom.

Det som skickas för kännedom kan förstås också förväntas leda till åtgärder. På webben har jag t.ex. hittat följande belysande exempel: ”Inträffar olycka eller olyckstillbud i samband med användning av hjälpmedel ska detta rapporteras till berörd hjälpmedelsenhet för kännedom och åtgärder.”

Kombinationen för kännedom och åtgärder ger också en fingervisning om varför man i dagens svenska använder för kännedom och inte till kännedom i sådana fall. Man skickar ju inte papper bara för åtgärder utan också för underskrift, för arkivering, för genomläsning, för kommentarer osv. För kännedom följer samma mönster och har därför fördelen att kunna samordnas med dessa: för kännedom och åtgärder/arkivering/kommentarer (i stället för ”till kännedom och för arkivering”).

Jag kan inte se någon orsak till att vi i Finland skulle hålla fast vid ett gammalt ”till kännedom” i sådana fall. Det handlar ju inte om religiöst språk ...

Mikael Reuter