Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Parkera i bergrum

Reuters ruta 2/2 2000

Mitt emot det hus där jag bor finns ett stort parkeringsgarage insprängt i berget. Själv har jag inte råd att utnyttja parkeringen och har följaktligen aldrig varit där inne, men när man tittar in genom dörren ser det ut som en väldig grotta. Är det då en parkeringsgrotta? Så kallas ju sådana insprängda parkeringar ofta på finlandssvenska, liksom man på finska kan tala om pysäköintiluola.

Nej, inte om man vill följa språkbruket i Sverige. Som en läsare har påpekat används ordet grotta normalt inte på svenska om annat än naturliga grottor. Vi har Varggrottan i närheten av Kristinestad och vi har de mest fantastiska grottor på olika håll i världen med stalaktiter och grottmålningar och andra sevärdheter. På vissa håll längre söderut levde folk i grottor ännu i historisk tid.

Men dagens bilister är inga grottmänniskor, enligt allmän svensk vokabulär. De hålrum av olika slag som människan själv har sprängt ut och format för olika ändamål kallas bergrum. Sådana kan användas för parkering, och kan då t.ex. kallas bergrumsparkeringar, men inte heller det ordet tycks vara särskilt frekvent i svenskan – man talar mest rätt och slätt om bergrum, eller mer allmänt om parkeringsgarage eller parkeringshus. Andra allmänna användningar för bergrum är att man lagrar olja eller flytande gas i dem, har dem som skyddsrum eller förlägger känslig eller farlig industri i dem.

En intressant iakttagelse är för övrigt att också ordet parkeringshall verkar vara okänt i Sverige. Man talar alltså om parkeringshus också om det handlar om en ”hall” i ett plan. Också här är väl finlandssvenskan påverkad av finskan. Därmed inte sagt att det i och för sig är något fel på ordet parkeringshall, om man uttryckligen vill framhålla att det är fråga om en stor hall.

Ett undantag mot regeln att grottor avser naturliga hålrum i berg finns i varje fall, nämligen grottempel, som avser ett tempel inhugget i berg. Vanligen finns sådana i Österlandet – jag tillåter mig betvivla att Tempelplatsens kyrka skulle kallas ett grottempel. Och ofta kan det väl också vara så att den grotta som templet är inhugget i delvis är naturlig.

Nu kan man förstås fråga sig om inte parkeringsgrotta trots allt är ett praktiskt ord som dessutom tyder på språklig fantasi. Bara för att det inte används i Sverige behöver vi kanske inte helt förkasta det? Och visst ligger det ju någonting i ett sådant resonemang. Men i sakliga sammanhang kan det ändå vara skäl att tala om parkeringsgarage, parkeringshus, bergrum eller bergrumsparkeringar.

Mikael Reuter