Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Mervärdesmat

Reuters ruta 9/8 2000

Bland annat Hufvudstadsbladet har på sistone ägnat en hel del uppmärksamhet åt något som enligt engelskt mönster har kallats funktionella livsmedel eller funktionell mat. Så sent som i förrgår handlade en ledare om funktionella livsmedel. Men det visar sig att experter och terminologer inte alls är övertygade om att den bästa termen på svenska är en direkt översättning av det engelska functional food. Frågan behandlas ingående i en artikel av Helena Palm från Tekniska nomenklaturcentralen i Sverige i det senaste numret av tidskriften Terminfo, utgiven av Centralen för Teknisk Terminologi (TSK) i Finland.

Begreppet functional food är vagt och svårfångat, vilket klart framgår bl.a. av ledaren i måndagens Hbl. I Europa är det känt sedan 1991 och functional food är något av ett modeuttryck. Själva idén kommer emellertid från Japan, där man intressant nog har använt ett annat uttryck, nämligen foods for specified health use (FOSHU). Andra termer som har förekommit på engelska är t.ex. therapeutic food, performance food och pharmafoods.

Jag skall inte här gå in på svårigheterna att medicinskt och juridiskt definiera vilka egenskaper ett livsmedel bör ha för att kunna anses ha de hälsofrämjande effekter som skall utmärka functional food. Den definition man har stannat för i Sverige är i varje fall ”livsmedel som utöver det vanliga näringsinnehållet kan förses med produktspecifika hälsopåståenden”. Produktspecifika hälsopåståenden definieras i sin tur som ”uppgifter om att ett livsmedel vid en regelbunden, normal konsumtion har specifika, gynnsamma fysiologiska eller hälsofrämjande effekter eller kan bidra till att minska risken för vissa sjukdomar”. Påståendena skall vara vetenskapligt underbyggda och hälsoeffekterna skall framgå av uppgifter på förpackningen.

I den utredning som det svenska Livsmedelsverket har presenterat har man medvetet undvikit benämningen functional food (eller funktionella livsmedel). Tekniska nomenklaturcentralen, som flera gånger har fått frågan om vad begreppet borde kallas på svenska, har tidigare avvaktat i väntan på en någorlunda klar definition. I och med Livsmedelsverkets utredning anser man sig nu ha fått tillräckligt underlag, och i samråd med Svenska läkaresällskapets kommitté för medicinsk språkvård föreslår man en svensk term som inte är en översättning av någon av de engelska utan tar fasta på definitionen.

Den föreslagna termen är mervärdesmat eller mervärdeslivsmedel. Det är, som Helena Palm skriver i Terminfo, ett kort och bra uttryck som sammanfattar det viktiga i definitionen: mer värde än näringsvärde. Uttrycket har också bättre termkaraktär än t.ex. ”funktionellt livsmedel” eller ”livsmedel med medicinsk effekt”. Och så slipper man fundera över vad ett icke-funktionellt livsmedel skulle kunna vara.

Nu återstår bara att se om rekommendationen har kommit i tid för att få effekt.

Mikael Reuter