Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Hemgjorda översättningar

Reuters ruta 13/9 2000

I en nyhetsutsändning för några veckor sedan fick vi höra att trafikministeriet har bytt namn och numera heter ”trafik- och kommunikationsministeriet”. Och visst hade ministeriet bytt namn – det var bara det att det på svenska heter enbart kommunikationsministeriet, medan det på finska heter liikenne- ja viestintäministeriö. Någon jäktad nyhetsjournalist hade alltså gjort en egen snabböversättning av det nya finska namnet utan att kontrollera vilket det officiella svenska namnet är.

Dessvärre var detta inte någon unik situation. När man läser tidningar och hör på radio och tv märker man ofta att de svenska journalisterna har tytt sig till det finska informationsmaterialet, också i sådana fall då företag eller myndigheter har vinnlagt sig om att tillhandahålla svenskt material samtidigt som det finska. Det kan till exempel framgå av en enstaka term, som när det i FNB:s notis om en affärsbanks halvårsrapport nyligen talades om ”försäljningsvinster”, medan bankens svenska rapport (som fanns tillgänglig samtidigt som den finska) använde facktermen realisationsvinster.

Att namnet på ett ministerium blir fel är förstås ovanligt, men desto mer pinsamt. I detta fall var det ju fråga om ett nytt namn, och den journalist som drog till med sin hemgjorda översättning tänkte inte på att kommunikation(er) på svenska täcker både trafik och modern informationsteknologi. Den minnesgode kanske drar sig till minnes att föregångaren till trafikministeriet hette ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena (inofficiellt kallat kommunikationsministeriet, redan då), och då handlade det definitivt inte om Internet utan mest om vägar och järnvägar plus telefon och telex. Också i Sverige har man intill nyligen haft en kommunikationsminister med ansvar för både trafik och IT. 

Vägverket

Det är minsann inte bara journalister som gör sig skyldiga till sådana översättningsfel. Genom en lag som stadfästes i juni i år har det gamla vägverket ombildats så att det från början av nästa år består av dels Vägförvaltningen med myndighetsuppgifter, dels det nya affärsverket Vägverket (på finska Tieliikelaitos). Men trots att man vid översättningen av lagen medvetet gick in för att inte använda det missvisande svenska namnet ”Vägaffärsverket”, finns det på (det gamla) vägverkets sidor ett schema med rubriken ”Vägaffärsverkets organisation 2001”.

Också enskilda termer och uttryck som noga övervägts vid översättningen kan råka ut för ett liknande öde. I den (relativt) nya markanvändnings- och bygglagen används detaljplan som svensk motsvarighet till det finska asemakaava, i stället för det tidigare använda stadsplan som är missvisande bl.a. för att sådana utarbetas också för områden utanför städerna. Ändå kan man stöta på termen stadsplan också i officiella (t.ex. kommunala) översättningar.

Ytterligare ett exempel är att flera revisionsbyråer fortfarande i sina mallar för revisionsberättelser talar om att ”uppgöra” bokslut, trots att den gällande bokföringslagen enligt svenskt mönster konsekvent använder verbet upprätta.

Sensmoralen är: kolla alltid med originalöversättningen, vare sig det handlar om lagstiftning eller t.ex. företagsinformation. Det är bättre att veta än att tro.

Mikael Reuter