Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Romer och romani

Reuters ruta 20/10 1999

Under det senaste halvåret har det sannolikt skrivits mer än någonsin tidigare om zigenarna i våra tidningar. Orsaken är förstås de asylsökande zigenarna – eller romerna – från Centraleuropa och framför allt Slovakien. Det ger mig orsak att komma tillbaka till benämningarna zigenare och rom och till zigenarspråket romani.

För drygt sju år sedan skrev jag en språkspalt där jag försvarade användningen av ordet zigenare så länge det användes neutralt och sakligt, utan negativa eller nedsättande attityder. Jag har inte funnit någon anledning att ändra åsikt i den här frågan, även om jag nu som då självfallet också accepterar rom som ett fullvärdigt alternativ.

Jag har några gånger diskuterat frågan med representanter för zigenarna/romerna i Finland, och jag vet att det finns flera bland dem som hellre ser att man talar om romer. Så ändrades till exempel zigenarna till romerna i paragrafen om rätten till eget språk i den nya grundlagen. Men samtidigt vet jag att många zigenare inget har emot den traditionella benämningen, så länge den används i positiv anda. Det är attityden som är det viktiga, inte ordet, även om vi alltid i sådana fall måste räkna med en viss ordmagi.

Min personliga åsikt – och jag är fullt medveten om att det handlar om åsikter, inte om fakta – är att Hufvudstadsbladet har lyckats bra i sin balansgång mellan zigenare och romer. Och det viktigaste av allt: de reportage vi har fått läsa har varit fyllda av förståelse för zigenarnas situation, i Finland så väl som i Centraleuropa. Ingen kan hävda att ordet zigenare i Hbl har används nedsättande eller fördomsfullt.

Min personliga åsikt är också att ordet rom inte är problemfritt. På svenska är det i viss mån belastat av att det finns två andra likalydande ord som kanske inte alltid ger de bästa associationer. Det lånar sig heller inte så bra till sammansättningar. Jag är knappast den enda som tycker det låter konstigt att tala om rombefolkning, romkvinna och rommusik, och det blir inte nödvändigtvis så mycket bättre om man använder adjektivet romsk. Men för all del, det kan vara en fördom, och man vänjer sig kanske.

Om jag var rom tror jag i varje fall att jag skulle föredra att bli kallad zigenare på svenska. På finska är situationen en annan: dels är mustalainen semantiskt belastat på ett helt annat sätt än zigenare, dels är romani både som fristående substantiv och som förled i sammansättningar ett utmärkt och numera väl etablerat ord i finskan.

Språket är romani

Det språk som av tradition har talats av zigenarna (även om det tyvärr numera är utrotningshotat i Finland) kallas romani. Någon ”romska” ska vi alltså inte tala om, även om det någon gång har förekommit i spalterna. Trycket ligger på första stavelsen, och ordet uttalas alltså råmmani. Språket förekommer av förståeliga skäl i många olika varianter (med delvis olika benämningar), mer eller mindre påverkade av majoritetsfolkens språk. Det är föga troligt att de finländska zigenarna utan stora svårigheter kan kommunicera med t.ex. de slovakiska med romani som gemensamt språk.

Romani är alltså språket, och kan inte på svenska användas som förled i den allmänna betydelsen rom eller zigenare. När jag här om dagen läste om en tjeckisk dam som uppgavs vara ”romanirådgivare” trodde jag följaktligen att det handlade om en språkvårdarkollega till mig, men det som avsågs var en rådgivare i frågor som gällde förhållandet mellan zigenarna och majoritetsbefolkningen.

Mikael Reuter

Tillägg 18/12 2008: Observera att detta är skrivet 1999. I dag är rom – numera uttalat med långt å – det etablerade ordet i både Sverige och Finland.