Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Euro och Euroland

Reuters ruta 6/1 1999

Nu är vi alltså där: euron är en existerande valuta, och den är vår egen valuta parallellt med marken. Att det får konsekvenser också för språket är en självklarhet. Introduktionen av euron i praktiken (om än utan sedlar och mynt än så länge) gör att många praktiska frågor ställs. Samtidigt seglar en ny namnfråga upp: är det lämpligt att använda Euroland som en sammanfattande benämning på länderna inom den europeiska monetära unionen, alltså de länder som har tagit i bruk euron?

Hur förkorta euro?

Böjningen och uttalet av euro bereder inte längre några problem, men den fråga som snabbt har blivit akut är hur euro och (euro)cent skall förkortas.

Den allmänna rekommendationen är klar: både euro och cent är så korta ord att de normalt inte behöver förkortas. Under inga omständigheter är det vettigt att använda den internationella valutabeteckningen EUR i vanlig löpande text och i prisangivelser o.dyl., eftersom den inte i praktiken är kortare än euro med små bokstäver.

I tabeller, prisangivelser o.dyl. är det bäst att använda eurotecknet €, som i så fall – precis som mk och kr – normalt kommer efter den siffra som anger beloppet: pris 12€ (att £ och $ av tradition skrivs före beloppet är ju egentligen främmande för svenskan och finskan). Problemet är att tecknet än så länge saknas på de flesta datorer, men den saken kommer säkert snart att rättas till. För hand går det ju lätt att skriva ut tecknet, t.ex. på en prislapp. På finska rekommenderas alternativt ett litet e, och det bör kunna användas också på svenska åtminstone under en övergångsfas: varan kostar 27 e.

Mer problematiskt är det med cent. På finska heter det sentti, och förkortas följaktligen snt. Det är inte så bra om den förkortningen blir allmän i prisangivelser, eftersom snt ju inte kan stå för det svenska (och mer internationella) cent. Ett enkelt c går bra på svenska, men i de flesta fall vill affärerna säkert ange priser på ett sätt som är gemensamt för bägge språken. Bäst är då att ange cent som decimaler av euro: pris 0,65 € (hellre än 0:65, som kan ses som ett föråldrat sätt att skriva penningbelopp).

Euroland?

Framför allt i de tyskspråkiga länderna men också på engelska har man under de senaste åren börjat använda Euroland som en benämning på euroområdet. Bruket har spritt sig också till de nordiska språken (bl.a. Hbl skrev mycket om Euroland kring nyår). I Frankrike pågår uppenbarligen en kamp mot Euroland, men det ser ut som om man motvilligt får acceptera det, dock skrivet Eurolande på mer franskt vis.

Inte heller svenska språkvårdare har varit förtjusta. Euroområdet är inte något ”land”, och det är inte ens sammanhängande. Euroland för tankarna till Legoland och Disneyland.

Argumenten är bra, och jag föredrar själv att tala om euroområdet (utan bindestreck!) för att beteckna länderna inom EMU och att använda euroland (med litet e) om vart och ett av de enskilda euroländerna. Men när man ser hur benämningen Euroland breder ut sig i Europa (t.o.m. i utanförlandet Norge) är det svårt att tro att några språkvårdare kan stoppa den, lika lite i Norden som i Frankrike. Det finns trots allt värre saker att kämpa emot i språkbruket.

Mikael Reuter